Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-12 18:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2016/07/22/bilden-av-poeten-charles-baudelaire-togs-av-etienne-carjat-hedras-den-som-hedras-bor/

Epsteins STHLM

Bilden på poeten Charles Baudelaire togs av Étienne Carjat - hedras den som hedras bör

Det klassiska porträttet av den franske poeten Charles Baudelaire som illustrerade en artikel i DN Kultur på fredagen ...

... togs inte för drygt 150 år sedan av den internationella fotoagenturen Archive Farms Inc/Alamy ...

... utan av den franske konstnären och fotografen Étienne Carjat (självporträtt)...

... som tillsammans med kollegan Gaspard-Félix Tournachon (självporträtt) mest känd under pseudonymen Nadar tog fler klassiska porträtt av ...

... Charles Baudelaire (Foto: Nadar, 1855).

Ett porträtt av den franske 1800-talspoeten Charles Baudelaire (1821-1867) illustrerade en intressant recension skriven av Ingrid Elam i fredagens DN Kultur. Under den ikoniska bilden står det ”Foto: Archive Farms Inc/Alamy”.

Men det är klart att det inte var den internationella bildbyrån som tog porträttet av den berömde poeten 1861 eller möjligen 1862. Fotografen hette i själva verket Étienne Carjat (1828-1906) och hade under åren fotoateljé på flera ställen i Paris.

Étienne Carjat och Gaspard-Félix Tournachon (1820-1910), mer känd under pseudonymen Nadar, var de två mest hyllade porträttfotograferna i Paris i mitten av 1800-talet. Båda porträtterade Charles Baudelaire vid fem olika tillfällen var.

Charles Baudelaire satt alltså gärna modell men var samtidigt en bitsk kritiker av fotografin och erkände den inte som konstart. Han ansåg att fotografin mest lämpade sig för turister, astronomer och bibliotekarier, alltså ungefär samma njugga inställning som vår egen Ulf Linde i modern tid.

Étienne Carjat var förutom fotograf också, liksom kollegan Nadar, konstnär och karikatyrtecknare men övergav för sin del fotografin i mitten av 1870-talet och skrev då ett bittert avsked. ”Om du för en lukrativ affär önskar överge målandet, välj inte kameran. Den är ett tortyrinstrument. Dess två linser av glas innefattade i en lång koppartub leder ägaren till hospitalet. Och jag förbjuder dig att följa mig dit. Bli kväkare, bli mormon, eller till och med Bonapartist, men aldrig fotograf. Oh, nej. Galärslavens öde är mindre sorgligt.”

Man undrar över bakgrunden till detta dystra avsked till fotografin. Men fina porträtt tog han, Étienne Carjat, så länge han verkade i ateljén. Och hans namn står för all framtid inskrivet i fotohistorien.

PS. Sakinformationen om Étienne Carjat har jag hämtat från Robert A. Sobieszeks monumentalverk Masterpieces of Photography (Abbeville Press), 1985.