Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-19 22:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2016/07/26/vi-mottes-vid-marmeladfabriken-pa-soder-som-revs-i-slutet-av-20-talet/

Epsteins STHLM

Vi möttes vid marmeladfabriken på Söder som revs i slutet av 20-talet

Ungefär här, intill SL:s söderhallar, där författaren Hans Björkman poserar framför min kamera ...

... låg den gamla marmeladfabriken som revs 1929 ... Foto: Oscar Heimer

... och som var pastorsboställe innan huset förvandlades till marmeladfabrik och där en kyrkogård en gång var belägen i det som vid den här tiden var lummig naturmark. Foto: Larssons ateljé

Men allt är som bekant inte rivet på östra Söder. Här står Hans Björkman framför den gamla bostadslängan vid den gamla Färgargården ...

... ungefär på samma ställe där de två personerna sitter på stubben på fotografiet från 1922. Okänd fotograf

Vid gamla marmeladfabriken intill SL:s söderhallar vid Tegelviksgatan intill Bondegatans yttersta ände träffades vi, stockholmskännaren, författaren Hans Björkman och jag. Ja marmeladfabriken är förstås riven. Den revs redan 1929. Nu är det en ickeplats snett emot elstationen på nuvarande Tegelviksgatan (ej att förväxla med gamla Tegelviksgatan, med en helt annan sträckning).

Innan tvåvåningshuset blev marmeladfabrik var det pastorsboställe och låg intill Danviks kyrkogård. Inte ett spår återstår av kyrkogården. Och snart finns inte heller någonting kvar av SL:s söderhallar eller det intilliggande Spårvägsmuseet.

Allt ska rivas för en omfattande produktion av bostäder i det stora kvarteret Persikan. Bussgaraget ska flytta över på andra sidan Hammary sjö, till Fredriksdal där alla småslakterierna låg innan Slakthuset byggdes 1912. Också slakthusområdet ska förvandlas till bostadsområde.

Hans Björkman berättar om livet och bebyggelsen i dessa trakter i sin nya bok ”Kring Hammarby sjö, tiden före Hammarbyleden” (Trafik-Nostalgiska Förlaget), den första av fyra på samma tema. Det är en rikt illustrerad bok där man lätt förlorar sig i bilderna, av Danvikens hospital, Sickla i forna tider (med folkparken där både Hjalmar Branting och Julia Caesar en gång uppträdde), Hammarby gård med de väldiga ägorna (där Lumafabriken sedan byggdes, industriby idag), turerna kring Kanalplans tillkomst och söderklubben Hammarbys bildande (det började med rodd 1889), Hammarbylunds gård (där Folksamhuset ligger), stadens trädgårdar nedanför Hammarbylund, bomullsspinneriet, Barnängen mm mm.

Hans Björkman och jag promenerar bort till Färgargården där en bostadslänga och ett bostadshus fortfarande finns kvar vid Färgargårdstorget (det var här den fiktive Ture Lindgren ”Tummen” jobbade och träffade Henning Nilsson en vinterdag 1861 i Per Anders Fogelströms roman Mina drömmars stad). Rivna sedan länge är förstås själva färgeribyggnaden, svavelkammaren, stallet, båthuset och lusthuset. Borta i verkligheten, men bevarade i de många bilderna i Hans Björkmans bok, en skattkammare för söderpatrioter och stockholmsintresserade.