Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-25 03:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2016/10/12/gor-jarnvagsparken-till-park-igen/

Epsteins STHLM

Gör Järnvägsparken till park igen!

Järnvägsparken ...

... park endast till namnet ...

... ska rustas upp och få liv igen, berättade trafikborgarrådet Daniel Helldén (mp) ...

... när han, finansborgarrådet Karin Wanngård (s) och regeringskollegorna i Stadshuset, presenterade nästa års budget på onsdagen.

Järnvägsparken är sedan länge i bedrövligt skick ...

... en illa underhållen steril stenöken ...

... där till och med informationen på skyltarna blekts bort med åren ...

... och där den offentliga konsten är lika diskret och halvt osynligt placerad som papperskorgen på andra sidan betongpelaren ...

... och där det senast tillkomna offentliga verket, Mr Walker av Jan Håfström, ser ut att vara på språng för att så fort som möjligt lämna den ogästvänliga platsen.

Hur annorlunda var det inte på samma ställe, i den då lummiga Järnvägsparken 1941 ... Foto: C G Rosenberg

... och 1928. Foto: John Stjernström

Järnvägesparken, mellan Tegelbacken och Centralen, kan knappast kallas för park i ordets egentliga mening, denna försummade, förslummade sterila stenöken med några enstaka blodlönnar och en symbolisk liten gräsrundel i ena kanten.

Järnvägsparken är en tyvärr lika deprimerande som ogästvänlig plats mitt i stan, under en motorledsavfart, stenlagd med smågatsten, prydd med sedan länge trasiga mosaikväggar med trädmotiv av konstnären Olle Nyman, en i de närmste osynlig abstrakt skulptur intill en av betongpelarna, ”Parea” av Ingemar Svensson, och för två år sedan Jan Håfströms sju meter höga skulptur Mr Walker (Fantomens pseudonym) som med raska språng tycks vilja fly så kvickt det bara går från sin gräsrundel i Järnvägsparkens stendöda miljö.

En gång var Järnvägsparken en grönskande oas med gräsmattor och stora lummiga träd intill tidningskvarteren i Klara, en park i ordets egentliga mening dit stockholmare sökte sig för en stunds avkoppling.

Mitt i parken stod John Börjesons staty av Nils Ericson, järnvägsbyggaren, som sedan flyttades till den plats framför Centralen där den står idag. Skövlingen av parken inleddes på 1950-talet när tunnelbanan byggdes.

Men nu ska Järnvägsparken få liv igen. Det lovade miljöborgarrådet Daniel Helldén (mp) när majotitetens budgetplaner för nästa år presenterades i Stadshuset på onsdagen. Redan nästa år ska ett förslag till Järnvägsparkens förnyelse tas fram som också innefattar Tegelbacken och den nya planerade cykelbron mellan Gamla stan och Tegelbacken.

Det är inte första gången planer aviseras för att åter göra den centralt belägna Järnvägsparken till en trivsam plats som folk vill vistas på. För drygt sex år sedan uppdrog dåvarande fastighetsborgarrådet Kristina Alvendal (m) till fastighetskontoret att skapa ”en urban marknadsplats” i Järnvägsparken à la Portobello Road i London. Den idén rann dock ut i sanden.

Jag undrar om det inte helt enkelt går att åter förvandla Järnvägsparken till en grönskande oas, såsom den var förr. Går det att anlägga en park i Nya Slussen borde det väl gå att göra en park igen av Järnvägsparken, utan stenläggning, med gräsmattor, många träd, gångar, parkbänkar och kanske också fontäner. Visst är den omgiven av mycket trafik, men just därför så mycket viktigare som grönskande park.

Gör Järnvägsparken till en park igen!