Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-18 13:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2016/10/18/livet-pa-min-barndoms-kyrkogard/

Epsteins STHLM

Livet på min barndoms kyrkogård

En liten pigg ekorre ...

... på min barndoms kyrkogård ...

... fick mig att minnas (tror jag) ...

... mina lekar i lövhögarna bland gravstenarna för länge, länge sedan.

På väg från Stadsarkivet på Kungsklippan till Ryös antikvariat på Hantverkargatan tar jag genvägen över Kungsholms kyrkas järstaketinhägnade område, passerar oktobers gyllene lövhöljda kyrkogård och de sekelgamla gravstenarna med sina nednötta inskrifter.

Här bland de sedan längesedan dödas kors och gravar lekte jag mina första år i livet i lövhögarna på höstarna med min kompis Rickard som jag minns det. Orolig sedan att jag skulle få barnförlamning eftersom att leka i lövhögar var lika polioframkallande som att äta äppelkart som det sas på den tiden.

Så stannar jag till i backen vid åsynen av en ekorre som sitter bland löven med frambenen uppsträckta, på sin vakt med spetsade öron, sedan som en pil iväg från träd till träd, upp och ned i ilfart, så en liten eftertänksam paus, på helspänn och sen åter på språng under en parksoffa och förvunnen för min blick. Var det kanske åsynen av livet, i form av den pigga ekorren på min barndoms kyrkogård, som kom minnesbilderna från fyrtiotalet att välla upp. Kanske.