Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-27 15:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2017/02/22/den-artificiella-verkligheten-i-filmen-sommaren-med-monika/

Epsteins STHLM

Den artificiella verkligheten i filmen Sommaren med Monika

Rätta artikel

"Nånstans på Södermalm", men i själva verket en kuliss ute i Filmstaden, när Per Anders Fogelströms och Ingmars Bergmans film Sommaren med Monika spelades in 1953. Fotografiet är taget av Louis Huch på en plats mellan Regissörsvillan och Stora ateljén som numera förvandlats till Ingrid Bergmans väg i det som i dag är bostadskvarter ... 

... och det och andra filmhistoriska fotografier ställs ut i Filmstadens Kulturs nya utställning "Illusionernas stad" i Portvaktsstugan som ses i vänster nederkant på bilden ...

... och utställningen som producerats av filmkritikern Jacob Lundström och författaren Mikaela Kindblom ...

... visar många exempel på illusioner vid filminspelningar i Filmstaden förr i tiden. Här har en kopia av en gränd i Gamla stan  byggts upp för inspelningen av Greven från gränden 1949. På trappan i Bengt Järnmarks bild ses Nils Poppe och Annalisa Ericson och vid kameran regissören Lars-Eric Kjellgren och fotografen Martin Bodin ...

... och här i Louis Huchs fotografi är det pansarkryssaren Gotland som till synes anlöper en icke namngiven exotisk hamn i Weyler Hildebrands Kadettkamrater 1939 ...

... och här assisterar brandmän från Solna som regnmakare framför en kuliss i Filmstadens närhet någon gång runt 1940. Oklart för vilken film.

Nästan alla stadsscenerna som ska föreställa Södermalm i Per Anders Fogelströms och Ingmar Bergmans succéfilm ”Sommaren med Monika” från 1953 är inspelade i ”drömfabriken” Filmstaden i Råsunda. Det är kulisser och inte det riktiga Söder som filmpubliken ser när Harry (Lars Ekborg) och Monika (Harriet Andersson) går och gnetar på sina trista lagerjobb innan de flyr ut i skärgården för sin sommarromans.

Stiftelsen Filmstadens Kultur som vårdar minnet av en gången tids filmepok hade på onsdagen vernissage på sin lilla men intressanta utställning ”Illusionernas stad” med bilder från några av de många svenska filmer som spelats in i Filmstadens ateljéer under årens lopp med kulisser som bakgrund istället för ute i den ”riktiga” verkligheten.

Så byggde man exempelvis upp kopia av en gränd i Gamla stan när Nils Poppe-filmen Greven från gränden spelades in 1949.

Hade det inte varit enklare att åka in till Gamla stan och spela in filmen istället kan man fråga sig. Men det var krångligt med tung och klumpig utrustning på den tiden och det var svårare än i dag att spärra av inspelningsområdet. Så lyder ett par av förklaringarna, enligt utställningsproducenterna Jacob Lundström och Mikaela Kindblom.

Redan när den första svenska filmen spelades in i Filmstaden Victor Sjöströms Körkarlen 1921 uppfördes en hel kyrkogård som egentligen låg i Landskrona. Filmer inspelade med uppbyggda kulisser i Filmstaden är otaliga.

På 1960-talet kom en ny generation regissörer med andra ideal som med sin lätthanterligare teknik skydde de konstgjorda kulissbyggena och spelade in sina filmer i den ”riktiga” verkligheten, en var Bo Widerberg.