Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Epsteins STHLM

Pirayan som försvann har återuppstått i Bagarmossen

31

Graffitikonstnären Christofer ”Stoffe” Blom, som målade pirayan på Byälvsvägen 22 för snart tjugofem år sedan …

161

… som många år senare sanerades bort, …

41

… var tillbaka i Bagarmossen på fredagen …

61

… och målade en likadan …

81

… i Bagarmossens Folkets hus, pirayan som blivit en symbol för Bagarmossen …

91

… så att till exempel Yosef Ukbagebriel har låtit …

101

… tatuera in den på ryggen, ivrigt fotograferad i Bagarmossens Folkets hus …

21

… denna trevliga träffpunkt som räddades från konkursen för ett drygt år sedan men nu sjuder av liv och verksamheter och …

111

… som till exempel just nu visar denna utställning med barnporträtt från Nationalmuseum.

Graffitimålningen av den grymma jättelika pirayan med uppspärrat gap som Christofer ”Stoffe” Blom för snart tjugofem år sedan (1994) målade på en tillbyggnad vid Byälvsvägen 22 i Bagarmossen fick vara kvar i många år innan den plötsligt en dag raderades bort av ”klottersanerare”. Då hade den vunnit mångas hjärtan.

Så har Hammarbyklacken 128 (de tre första siffrorna i Bagarmossens postnummer) pirayan i sin supporterfana och Yosef Ukbagebriel har den till och med intatuerad på ryggen, en riktig Bagarmossensymbol alltså.

På initiativ av Lars Farago återuppstod pirayan i Bagarmossens Folkets hus på fredagen. Ursprungskonstnären Christofer ”Stoffe” Blom var tillbaka och skapade en ny piraya under några timmar. Lars Farago hoppas att den åter hamnar i Bagarmossens offentliga rum.

Bagarmossens Folkets hus som för bara ett år sedan stod på konkursens rand och var nedläggningshotat har nu fått igång verksamheten ordentligt. Förutom graffitimålandet var det också release för författaren Anita Santessons roman ”När djävulen kom till Bagarmosssen” (Bucket List Books AB, 2017) där pirayamålningen för övrigt också finns med i handlingen.

Det var verkligen en välkomnande och avslappnad stämning i Bagarmossens Folkets hus dessutom med sång och musik av Lea Wahlstedt och Marie Egnell. Barnen kunde glutta på barnporträtt från Nationalmuseum som ställdes ut eller se filmen Mitt liv som Zucchini.

Sociala träffpunkter som man kan besöka utan att det kostar något blir allt mer och mer en bristvara i dagens svenska samhälle. Därför är det en sådan tur att Bagarmossens Folkets hus har lyckats överleva krisen. Hoppas många upptäcker det och hittar dit.