Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-22 03:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2017/07/22/parkudden-i-mitt-hjarta-ett-kart-aterseende-pa-barnens-o-efter-50-ar/

Epsteins STHLM

Parkudden i mitt hjärta - ett kärt återseende på Barnens Ö efter 50 år

Diskussion på kollon Parkudden, Barnens Ö ...

.... som jag besökte ...

... precis 50 år efter att jag första gången själv var föreståndare där.  Kollobarnet Allan tog bilden  på mig ...

.... på det nya utedäcket där måltiderna serveras när vädret tillåter ...

... och jag kunde konstatera att mycket var sig likt från förr men att Molly, Vera, Molly och Elsa nu delar det rum där jag själv bodde för femtio år sedan ...

.... och att viskleken är en nymodighet som var okänd på vår tid ...

... liksom temat för dagen "spa". Här appliceras ansiktsmask ...

... och gurkor på ögonen "för skönhetens skull" ...

... och även massage ingick i spa-temat för dagen.

 

Annars var mycket sig likt från förr, som bad i badviken ...

... lite fotboll ...

... och ekvilibristiska övningar. Här visar Elias sin skicklighet.

Och här, arm i arm,

fyra kollokompisar på Parkudden.

För exakt femtio år sedan hade jag min första ansvarsbetungande anställning i livet, nämligen som föreståndare på sommargården (som kollo kallades på den tiden) Parkudden, för övrigt Barnens Ö:s finaste kollo. Jag vet att jag är jävig. Men det är sant.

Då, 1967, var Parkudden en renodlad killkollo. Tiden var inte mogen (men blev det snart) att blanda tjejer och killar på samma kollo.

I det radikala 60-talets anda ansåg vi i personalen på den tiden att barnen själva skulle få bestämma på stormöten, vilken mat som skulle serveras, när det var läggdags, vilka aktiviteter som skulle arrangeras på dagarna etc. Jag vill inte påstå att detta demokratiska experiment lyckades särskilt väl. Jag vill helst inte minns kaoset som ofta uppstod. Och läsk till mellanmål kanske inte var en så lyckad satsning som vi då inbillade oss även om den var uppskattad av barnen.

Barnen på kollo skulle ha det lika bra som de som åkte utomlands med sina föräldrar på sommarlovet var tanken. Den ambitionen var det väl knappast fel på. Men genomförandet av idén hade sina brister måste jag nog konstatera så här i efterhand.

Nåväl. Femtio år efter min installation som kolloföreståndare åkte jag ut och hälsade på Parkudden som nyrenoverad drivs för andra året i rad efter att ha stått oanvänd en längre period. Nu finns vattentoa i de gamla torrdassen och duschar istället för kvällstvättningen i badviken och ett utedäck tillbyggt på köksbyggnaden där barnen sitter och äter när vädret tillåter.

Men det mesta är sig likt, exempelvis Strandvillan (som fyller 100 år i år läser jag i ett gammalt reportage i Svenska Dagbladet). Också lekstugan finns kvar och fotbollsplanen även om målen har riktiga nät nuförtiden.

Rummet där jag själv huserade på den tiden bebos under innevarande niodagarsperiod av fyra pigga flickor i tioårsåldern. På min tid var barnen på kollo nästan hela sommarlovet, närmare bestämt i 57 dagar.

Men framförallt känner jag igen den sköna och avslappnade stämningen och den antiauktoritära samtalstonen mellan de engagerade ledarna och barnen, kollostämningen, med ett ord. Det värmer mitt hjärta och övertygar mig också om kollos viktiga roll även i dagens samhälle.

Vilken tur att idén att sälja Barnens Ö till tomspekulanterna aldrig förverkligades, idén som lanserades av den styrande alliansen i Stockholm 2009, men som lyckligtvis övergavs efter massiva protester bland annat på Sergels torg det året.

Barnens Ö är som namnet implicerar just Barnens. Och bör självklart så förbli för överskådlig tid framöver.