Etikettspalten: Att ge dricks är trevligt men frivilligt

Argumenten viner när frågan om dricks tas upp. De är ofta av den här arten: är det nödvändigt att betala extra pengar till personal som utför sitt arbete? Varför känna sig skamset snål för att man inte vill lägga 10 procent extra? Det är förnedrande för yrkeskunniga personer att få nådegåvor i form av godtycklig dricks.

Motsatsen: krogpersonalens löner är låga på grund av dricksen. Att få dricks är ett tecken på att gästerna trivs och att man har gjort sitt jobb bra. Dricksen är guldkanten på serveringspersonalens slitiga tillvaro.

Det måste understrykas att dricks är frivillig. Ursprunget är att den som gjorde en tjänst till överställda personer kunde bjudas på en drink, en skål för den ädla givaren. Engelskans tips är samma sak som franskans pour-boire, ett symboliskt bjudet glas vin som tack för väl utförd tjänst. Som med så mycket av gamla seder har en spontan vänlighet blivit regel. Krogpersonals och taxichaufförers lön sattes lägre i förhållande till den förväntade dricksen som därmed blev obligatorisk och därför i vissa yrkeskategorier beskattades schablonmässigt.

För några decennier sedan infördes dricksen i notans belopp på restauranger och hotell. Där är den fortfarande - men den gamla vanan att "dricksa" som det kallas numera, verkar inte vilja ta slut. I Europa är det vanligt att krogdricksen är inräknad, men exempelvis i USA och Kanada är dricksen en del av personalens lön och det blir lätt obehagliga scener om den uteblir.

Går man på krogen - det är där dricksen vållar mest diskussion - för sådär 500 kronor är det rimligen inte någon stor sak att lägga 40-50 kronor extra. Men, om igen, det är frivilligt! Många är natursnåla eller har starka principer (ibland samma sak) och vägrar att ge mer pengar än nödvändigt. En taxichaufför berättade för mig att han just kört en av Stockholms mest kända miljardärer som ville få växeln exakt på öret i?stället för att runda av till en femma extra.

Hur betalas dricksen på krogen? Genom att gästen rundar av beloppet uppåt till fem eller tio procent, men inte under 20 kronor och antingen säger "det är jämnt så här, tack". Gästen kan också ge pengarna när växeln kommer. ­Eller notera den vid kortbetalning som "extra".

Och så tillkommer något som är viktigt: ett "tack" och ett leende. Ger man dricks så är det inte ett straff vare sig för den givande eller mottagande.

Magdalena Ribbing