Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-16 20:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/02/24/svarmor-i-onad-1788/

Fråga om hyfs och stil

Svärmor i onåd?

Fråga: Jag har trampat i klaveret och bett om ursäkt och ska se till att det hela inte upprepas.
Trots det möts jag av sura miner och känner mig icke önskvärd.
Hur ska jag hantera denna situation?  Personen i fråga är mitt svärbarn och jag vet inte hur jag ska göra framöver. Behöver verkligen ett råd!

Svar:
Ajajaj! Den gamla vanliga historien med svärmor som säger/gör något som svärbarnet finner kränkande, och svärbarn som inte vill se till svärmors goda vilja eller välmenande ord.

Tråkigt med ditt klavertramp, men jag kan försäkra dig att du inte är ensam om att ha trampat eller rentav stå och hoppa i klaveret. Många svärmödrar gör någon gång något som inte svärbarnen gillar och föralldel, tvärtom. Det ligger nästan i sakens natur, en mor som känner sitt barn bättre än vad hon känner sitt svärbarn, och svärbarnet som vill vara bäst på att känna sin partner.

Ditt eget barn verkar inte vara inblandat alls, är det så? Då får du ta på dig ensam att ordna upp detta, vilket du måste göra eftersom du inte vill ha det så här trist i fortsättningen. Du får krusa, som det heter, svärbarnet har inte velat ta emot din ursäkt, och du måste alltså ta i lite mer för att ordna detta.

Så här kan du göra: sätt dig ner en dag med ditt svärbarn, en lugn stund, och prata om det som hänt. Var vänlig, bekymrad, visa din stora goda vilja.
Säg om igen att du är ledsen för det du sade/gjorde, och förklara varför du sade/gjorde det. Säg att det inte är lätt att göra rätt och att du verkligen inte ville att det skulle få denna tråkiga effekt. Be att få veta  vad du kan göra för att förbättra er relation. Om svärbarnet inte tar emot detta förnyade försök till försoning är det tråkigt, och då är det inte så mycket mer än tiden som kan hjälpa dig – och ditt eget tålamod.

Magdalena Ribbing