Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-22 19:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/03/13/avgrundgasp-infor-andra-2172/

ETIKETTFRÅGAN

Avgrundgäsp inför andra?

Fråga: Jag undrar om det är helt "ute" numera att hålla för munnen när man gäspar. Jag fick iallafall lära mig att göra detta. Väst är det på tunnelbanan på morgonen. Var och varannan står och gapar så att man ser ända in bland tandlagningarna. Det är inte roligt!
 
Svar: En gäspning har länge varit en social signal om viss trötthet eller uttråkning. Den markeringen verkar försvunnen i allt fler situationer.


Kanske ingår illgäspandet det i den nya öppenhet som anses så föredömlig? Man visar upp sitt utanverk och innanverk, sin kropp i detalj, sina tankar i mobilsamtal inför alla, så varför inte sitt gomsegel och svalg för den som råkar finnas i närheten?


En del uppfattar det nog som så kallat sött med gäspandet, kattungars och småbarns små gulliga gap föresvävar dem. Jag kan i så fall upplysa om att det råder en avsevärd skillnad mellan en vuxens gäspavgrund och en babys.


Du har alltså rätt. Trist är detta självupptagna gäspande inför andra. Och ganska obehagligt.


Nu kommer en rad kommentatorer att framhålla nyttigheten i gäspandet, att det handlar om att skaffa syre, att man har rätt att utföra naturliga handlingar osv.


Så jag svarar i förväg: visst, gäspa ni! Men håll handen för, när ni vidöppnar era gap för att skaffa syre. Och avstå gärna från det vanliga “OOäääUhh” som understryker det ni sysslar med i ögonblicket.

Magdalena Ribbing