Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-05-27 07:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/03/18/osaker-vid-jobblunch-2292/

ETIKETTFRÅGAN

Osäker vid jobblunch

Fråga: Tack för en jättekul spalt! Jag har lite frågor och funderingar kring lunchande med jobbet som jag hoppas du kan hjälpa mig med.

Jag går nästan dagligen ut och äter med mina kolleger på jobbet, och jag som är med stor marginal yngst och dessutom kommer från en ganska annorlunda bakgrund än de andra är ganska osäker i dessa sammanhang. Det är dels samtalet som jag har svårt att hänga med i, men också hur jag ska förhålla mig till personalen på restaurangen. Min chef säger hej och hejdå och tackar och berömmer maten, medan jag tycker det känns onaturligt. Jag kan tacka för service och så, men tycker att jag har betalat för maten, då känns det ju onödigt att tacka. Hälsar gör jag om någon hälsar på mig, men jag tar sällan initiativet till att hälsa. Hur ska man göra? Är det okej att vara en stum mussla om det känns onaturligt att hälsa på folk man inte känner?

Jag tycker också det är lite knepigt att veta när jag ska börja äta. I dag fick jag till exempel min mat mycket tidigare än min chef, jag hade knappt hunnit hämta min lilla salladstallrik innan maten stod där. Chefen fick vänta och hann gott och väl äta upp sin sallad innan maten kom. Jag började äta på den varma maten direkt när den kom, var det etikettsmässigt rätt eller fel? Hur ska jag göra i fortsättningen? När chefens mat kom var jag ju nästan klar med maten men hade salladen kvar.

Svar: Så trevligt med ditt beröm!

Visst kan du vänligt säga på lunchkrogen "tack, det var gott" till personalen, det har ingenting att göra med att du har betalat maten. Du säger väl "tack" i kassan i butiken, hoppas jag. Och till frisören. Och när du får biljetten stämplad eller visar den i tunnelbanan eller på bussen.

Tacket är en vänlighet, en artighet som inte kopplas till betalning för det ena eller andra.

Samma sak med ett vänligt "hej" när du går in på krogen och känner igen personalen. Det är bättre än att inte säga något.

Att vara vänlig är inte svårt alls. Man gör inte bort sig om man är det, men kan verka lite bortkommen om man inte gör enkla saker som att hälsa och tacka.

Börja äta sin varma mat på en lunchkrog är inte samma sak som att börja sleva i sig maten vid en formell middag innan alla har fått. Du kan ju vid jobblunchen för artighets skull vänta en liten minut och sen säga till chefen eller de andra "okej att jag börjar när maten är varm?" Då kommer alla att säga "självklart" och så försvinner problemet.

Men jag vill gärna också svara dig att det är jättebra att du tänker på hyfs och på vad som är trevligt för andra. Det gör bergsäkert att du ses som en sympatisk och behaglig person även om du själv oroar dig för en del detaljer.

Magdalena Ribbing