Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Fråga om hyfs och stil

Varför barnfria bröllop?

Fråga: Jag måste fråga lite om ett fenomen som jag inte förstår mig på och som jag hittills, tack och lov, bara läst om men inte drabbats av. Fenomenet kallas barnfria bröllop. Finns det någon gräns för när vi alla är överens om att begäran om barnfrihet börjar vara rent ohövlig?

Är det okej att bjuda en ammande mamma med 2-månaders baby? Är det okej att bjuda flera barnfamiljer till ett bröllop 100 mil hemifrån (utan att ens tänka tanken att ordna någon slags barnvakt i anslutning till bröllopet) och kräva att det ska vara barnfritt? Är det okej att låta de egna barnen vara med men be systern skaffa barnvakt till sina? Har man gått för långt när man inte bara säger att festen faktiskt är för vuxna, utan även önskar sig en helt barnfri vigsel?

Detta ämne är så fascinerande och upprör så många!

Svar: Du har helt rätt i att ämnet engagerar många! Grundfrågan är hur man betraktar bröllop – och för den delen, andra stora fester. För några decennier sedan var det aldrig tal om att barn skulle medföras på fester. Föräldrar som tackade ja till ett bröllop eller en fest skaffade en barnvakt. Barn som ammades fick utpumpad bröstmjölk på flaska av barnvakten de timmar som festen varande. Alternativt stannade mamman hemma med barnet. Det verkade tämligen problemfritt – förr. I dag är det inte så. Barn är en del av familjen sägs det, vilket de ju också var förr, men inte i meningen tas med överallt. Kanske ser föräldrar till små eller halvstora barn bröllopsfesterna som i en italiensk film, med hela släkten samlad utomhus och matkorgar och fröjd utan formalia. Men samtidigt vill många brudpar ha just ett formellt traditionellt bröllop med långt och vitt och släp och slöja, med frack och finesser som ett kungligt bröllop. Det italienska lättsamma familjekalaset och det teveinspirerade prinsessbröllopet är svårpusslade storheter.

Barn har rätt att få vara barn även när de medförs till fester. De ska inte behöva sitta still och hyssjas åt. De ska få springa runt och prata och ropa och klättra på föräldrarna och äta sådan mat som de vill ha, när de vill. Gäster på ett bröllop eller formellt kalas ska inte behöva anpassa sig till andras barn, inte tvingas att mer eller mindre bli barnvakter eller hindras från att lyssna till tal, äta i lugn, prata med andra utan att störas. Gäster ska också få dricka ett glas eller två om de vill. Detta bör vuxna undvika när barn är med, eftersom alkohol vanligen påverkar på ett sätt som kan bli skrämmande eller obehagligt för ett barn att se.

Inbjudare har rätt att be att gästerna inte medför sina barn. En bjudning där barn är välkomna är en annan sorts fest. En fest för vuxna utformas på annat sätt. Eller så bör det vara!

Du frågar om det är okej att bjuda föräldrar till små barn till barnfritt bröllop, eller barnfamiljer med lång resa till barnfri fest. Ja, det är helt korrekt. En inbjudan är en vänlighet, en fråga om gästen vill delta i en fest. En inbjudan är inte ett krav på gästens närvaro. Inte heller ska inbjudaren överväga om gästen kan klara barnvaktsproblemet – det är faktiskt gästens sak att bestämma om inbjudan ska accepteras eller inte. Inbjudaren ska inte bestämma att X eller Z inte ska bjudas därför att barnen ammas. Det bestämmer mödrarna!

Och det är inte fel att tacka nej till en inbjudan, bröllop eller annan fest. Var och en har sin frihet att tacka ja. Eller tacka nej.     

En barnfri vigsel är ett önskemål, men kan inte vara ett krav förutsatt att vigseln äger rum i en kyrka. Svenska kyrkan tar emot alla besökare. Brudparet kan be att barn inte följer med, vilket är högst förståeligt, hur roligt är det för ett medfört barn under skolåldern att sitta tyst i en bänk en timme medan obegripligheter pågår en bit bort? Och hur roligt är det för övriga gäster och brudparet självt med små barn som springer runt och ropar under vigselakten?

Barn är underverk. De förtjänar att mötas med glädje och omsorg överallt. Det gör de om de får vara där omständigheterna är barnvänliga. Alla bröllop är inte barnvänliga. Många är det, och där är det fantastiskt med barn tillsammans med de vuxna. Många bröllop är perfekta fester för vuxna men helt fel för barn. Vilket av dessa alternativ som gäller bestämmer inbjudaren, inte gästerna.

Magdalena Ribbing