Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-28 19:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/07/23/etikettspalten-ratten-att-kla-av-sig-4124/

Fråga om hyfs och stil

Etikettspalten: Rätten att klä av sig

En gång svarade jag på en fråga till min spalt från en man som beskrev att han brukade titta noga på sina urringade kvinnliga kollegers bröst på jobbet. Han undrade varför de blev så sura för hans ”okulärbesiktning” som han kallad den. För visst var de urringade just för andra skulle titta på dem? Jag svarade ironiskt att han inte hade förstått att kvinnors bröst blir så varma att de bara måste ha stor urringning. Den som jag tyckte superklara ironin gick inte alls hem hos alla, många kommentatorer trodde att jag menade allvar. Och många kvinnor hävdade sin rätt att vara hur urringade som helst på jobbet.
Ack, ack, och jag som är så säker på att alla etikettläsare är roliga och har humor!

Men jag lärde mig
två saker: att ironi är för svårt, och att många kvinnor vill ha sin rätt att vara urringade när och var som helst. Det kan jag ju bara hålla med om, visst ska man få välja kläder efter eget tycke och smak. Men det är mycket sällan som kvinnor är urringade för att svalka sig, tror jag. Flertalet urringningar grundas förmodligen i gamla traditioner om att kvinnor ska visa sig dugliga som framtida mödrar och markera det genom att framhålla sina bröst. Urringningarna har en sexuell bakgrund, inte en värmeväxlande. Och det kan kvinnor inse när de blir arga över att deras urringningar - på jobbet - har nått just den effekt som är avsedd, om än omedvetet från kvinnorna. Alla har rätt till sin integritet. Ingen ska stirra på en urringad kvinna om hon inte vill det. Men hur ska andra veta att en kvinna som visar halva brösten på arbetsplatsen inte vill att det ska märkas?
Samma sak med de mycket små kjolarna, de mycket tajta tröjorna, de mycket korta shortsen. Och med männens kortkorta byxor, nerknäppta skjortor och uteblivna tröjor.

Halvnakenhet har sin plats. Nämligen på fritiden, på stranden, på den egna tomten, det egna hemmet, balkongen. Däremot inte på arbetsplatser, i stadsmiljö, i butiker, på krogar, på allmänna transportmedel. Där gäller klädsel på minst hälften av kroppens yta.

En man suckade till sin fru om deras bikiniklädda tonårsdotter ”vad är det nu som hon inte har klätt på sig?” Det är ungefär vad det handlar om: rör man sig bland andra människor klär man på sig, inte av.
Och det handlar inte om något slags sipphet, utan om att slippa bli påtvingad en svettig hudkontakt som man inte vill ha. Nakenhet är jättetrevlig men bäst när den är önskad av de personer, vanligen två, som berörs av den.

Magdalena Ribbing