Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-23 00:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/12/18/slippa-latsaskott-5660/

Fråga om hyfs och stil

Slippa låtsaskött?

Fråga: Jag är vegetarian och därmed uppkommer diverse olika problem vid middagsbjudningar. Jag brukar så gott som alltid att erbjuda mig att ta med min egen mat, vilket brukar gå bra, eller så löser det sig genom att värden ordnar ett vegetariskt alternativ.
 
Jag kan verkligen inte äta s.k. ”låtsaskött”, exempelvis quorn- eller sojaprodukter som är påtagligt lika kött, både i konsistens, utseende och smak. Det känns för mig ungefär likadant som att äta kött, vilket ju är vad jag valt att låta bli.
Däremot händer det väldigt ofta hos en viss släkting som jag ofta är bortbjuden till, att jag blir serverad just sådant. Jag brukar varje gång erbjuda mig att ta med egen mat, men hon brukar bara skratta och säga att det inte är något problem för henne att laga till ”något annorlunda”. Problemet är ju dock att jag verkligen inte kan äta det som hon ständigt lagar. Bör jag uttryckligen säga att jag inte vill ha det som serveras? Och hur gör jag i så fall det på ett artigt sätt?

Svar: Ditt problem är förståeligt. Många med särskilda matbehov eller motvilja mot viss mat har svårt att säga det, eftersom det låter (och ibland också är)  pretentiöst att kräva annat än det som bjuds till alla.

Men jag tycker ändå att du ska säga som det är till din släkting eftersom det handlar om upprepade bjudningar. Säg någon gång när ni är ensamma, eller när hon ringer och bjuder dig, ungefär så här ”vet du, nu måste jag säga något som har bekymrat mig ett tag; du är så gullig som lagar specialmat till mig och jag uppskattar verkligen din omtänksamhet, men nu är det så att jag har fått en motvilja även mot mat som liknar kött, typ soja- och quornprodukter, och det tänkte jag berätta för dig så att du inte lagar sådant i onödan”.

Det är vänligare att klargöra detta än att fortsätta med låtsandet som till slut kan bli besvärande och därmed oartigt.

Magdalena Ribbing