Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-10-05 10:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2010/01/01/etikettspalten-sma-steg-i-dagens-etikett-5677/

ETIKETTFRÅGAN

Etikettspalten: Små steg i dagens etikett

Tiderna förändras brukar vi så insiktsfullt konstatera så här års. Men förändras etikett, hyfs och stil?

Absolut! (modeord just nu).

Ramverket hänsyn och vänlighet i möten mellan människor är sig likt sedan många sekler. Men inom detta ändras detaljerna förstås. I dag är det helt korrekt att en yngre tilltalar en äldre med du innan den äldre lagt bort titlarna, som för den delen är på raskt uttåg ur sällskapslivet. Det är också okej att säga ni, om båda parter är med på detta gammaldags tilltal. Bådadera hade varit gräsligt ohövligt förr, niandet om det inte hade föregåtts av titulerande.

Bjuda den ena i ett etablerat par därför att man inte får plats med eller inte känner eller inte gillar den andra, är fortfarande fel formellt sett, men accepteras i en del kretsar. Man använder då argumentet att det är värdpersonen som väljer sina gäster efter sin egen smak. Visst, men ett par är ett par, och en bjudning är till för gästerna, inte enbart eller främst för att förnöja värdpersonen. Däremot är det nu godtaget i flertalet sammanhang att endast den ena i paret tackar ja. Det hade inte alls gått för sig förr, då måste båda tacka nej om en inte kunde eller ville närvara, paret var en enhet (vilket är en av avsikterna med att vara ett par).

Tacket för senast och för presenter har också ändrats. Att man ska tacka är givet för en majoritet, men det behöver inte ske som förr så noga räknat senast veckan efter bjudningen eller presentmottagandet. Ingen värdperson eller presentgivare tar illa upp om tacket kommer efter två eller tre veckor. Men väntar man, som många brudpar gör, ett halvår eller mer, blir det nonchalansvarning.

Till sist: en otänkbarhet till helt nyligen var att kvinnor – och män! – gick strumplösa i finklädsel till fest. Det har varit detsamma som att inte vara färdigklädd. Att festskorna var sandaletter eller tålösa hade ingen betydelse, det fanns ingen möjlighet att vara utan något slags strumpor till annat än utpräglad fritidsklädsel. Men i dag är så många kungliga och andra fest- och etikettvana fötter strumplösa till stor och mindre gala och festklädsel att det måste ses som även formellt godtaget.

Så visst förändras tiderna, med små barfota steg, även i den värld som kallas etikettens.

Magdalena Ribbing