Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-17 21:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2010/03/05/slippa-skrackberattelser-6567/

Fråga om hyfs och stil

Slippa skräckberättelser?

Fråga: Jag har hamnat i en situation där jag helt enkelt behöver få lära mig lite hyfs. Och vem kan det bättre än Magdalena Ribbing?

Jag är gravid och har upptäckt hur människor i min omgivning plötsligt förändrats. Nu är det fritt fram att tala om eländiga förlossningar, sena missfall och allt elände man kan tänka sig. Andra bara bestämmer sig för att det är okej att kommentera att min mage syns tidigt i graviditeten. Några frågar framfusigt hur mycket jag har gått
upp i vikt. Jag får också kommentarer om att jag borde använda broddar, sitta på fårskinnsfäll i bilen och så vidare.

Till saken hör att jag anser mig vara samma kompetenta kvinna som tidigare. Jag är fullt kapabel att ta egna beslut. Hur bemöter man dessa personer, som nog vill väl, men som plötsligt på något sätt degraderat mig fullständigt till att enbart vara min graviditet? Som det är nu reagerar jag ibland lite tvärilskt och det är absolut inte hövligt.

Svar:
Ack, du är en av alldeles på tok för många som råkar ut för andras bedrövliga dumhet! Det är inte du som behöver lära dig lite hyfs, det är andra som ska hålla truten! För mig är det obegripligt att någon tillåter sig det du beskriver. Det enda du kan göra är att tvärt avbryta dumskallarna som talar om sina svåra förlossningar, missfall och annat elände, genom att så snart de börjar berätta säga "ursäkta men just sådant vill jag inte höra nu" ... och skulle dumskallen titta förvånat på dig och inte förstå varför, så gå därifrån. Markera! Genast! Människor får inte opåtalat överfalla andra med obehags- och skräckord på detta sätt.

Frågar någon hur mycket du har gått upp i vikt är det en annan sak, tycker jag, inte mindre fel men lite mindre gräsligt ändå, det kan ju ha att göra med något slags missriktat intresse, tror jag. Så då säger du "det vet jag inte" och får du ytterligare en fråga om “jamen är det mycket eller?” svarar du vänligt "vet inte, varför vill du veta det?" Då måste frågaren förklara sig och det är vanligen ganska omöjligt, så ämnet kommer att droppas. Förslag om fårskinnsfäll och broddar får du stå ut med, det är av omsorg och sådan kan man inte irritera sig på. Svara med ett artigt “tack för din omtanke” och byt samtalsämne.

Du är inte "degraderad" till enbart gravid kvinna, förstås, även om du uppfattar det så just nu; det är bara det att miraklet, det nya livet i din kropp, säkert ses just som detta även för din omgivning - som tyvärr inte förmår uttrycka sig i vänliga berättigade ord utan tar till sina torftiga berättelser istället. De skulle säga en enda sak: "Underbart!"
Det räcker.

Men dit har vi inte nått, och jag börjar tvivla på att vi någonsin gör det eftersom din fråga är en av många, många fler inom samma ämne.

Magdalena Ribbing