Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-20 22:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2010/08/13/etikettspalten-fira-fodelsedag-eller-slippa-7858/

Fråga om hyfs och stil

Etikettspalten: Fira födelsedag eller slippa?

Alla fyller år. Så långt är det inget att diskutera. Men sättet att fira sin egen eller någon annans födelsedag varierar. Många har bestämda uppfattningar om det rätta firandet och det kan bli besvärligt om olika traditioner ställs mot varandra.

En typisk sådan fråga är om det är födelsedagsbarnet, oavsett ålder, som själv ska se till att bli firad, eller om det är släkt och vänner som ska överraska med firandet.

I många släkt- och vänkretsar är det självklart att den som fyller år, särskilt när det gäller jämna år, ska ordna kalas av något slag. I andra släkter och umgängeskretsar är det lika självklart att jubilarer ska hyllas utan att de lägger sig i. Om jubilaren firar sig själv med en fest av något slag så kan det ses som att kräva andras engagemang och som om man tiggde presenter. Om jubilaren däremot inte alls ordnar något med anledning av den stora dagen kan det ses som alltför världsfrånvänt och onödigt blygsamt – eftersom ens födelsedag är känd vet man att någon form av firande sannolikt kommer att inträffa. Och det finns en generositet också i att kunna ta emot andras omtanke och vänlighet!

Man kan ju tycka att firandet ska få bestämmas av den som fyller år. Men så är det inte alls alltid. Hur ska man då veta vad som gäller? Ja, är man den som fyller vuxna år vet man vanligen hur det brukar gå till. Alltså om man själv ska ta initiativet till sitt födelsedagskalas, eller om man ska sitta beredd och bli låtsasöverraskad när firarna anländer. I USA med flera nationer är det vanligt med Surprise party för den som fyller år; ett gäng vänner gömmer sig någonstans och födelsedagsbarnet kommer ovetande till platsen för att där överrumplas av dessa välvilliga firare som har ordnat mat och dryck och presenter och dessutom sjunger.

Många älskar denna sorts överraskningsfester. Andra finner dem direkt plågsamma. Det gäller därför att förstå den som ska firas, så att inte den goda tanken faller ut i ett obehag för den man egentligen vill glädja. Närmaste släkten och nära vänner brukar ha ett hum om hur en jubilar egentligen vill ha det.

Men så finns alla krångliga motsägelser, som att någon säger tvärnej till allt firande, och hävdar att uppmärksamhet inte är önskad. Om då vänner och släkt  avstår från att fira nejsägaren kan det ändå hända – och har hänt – att den som slipper allt firande sitter där besviken och känner sig oälskad. Det kan handla om att man inte vill vara i fokus, men ändå hoppas på att andra ska insistera. Eller att man inte vill ha besväret med förtäring av något slag. Eller att man oroar sig för utrymmet hemma. Orsakerna kan vara många, inklusive den att man faktiskt absolut inte vill bli firad. Men det är viktigt att jubilarer tänker igenom informationen om att inte vilja firas. Och att hugade firare verkligen gör klart för sig vad som gäller för just deras jubilar.
 
Nu behöver ju inte detta med födelsedagsfirande blir ett problem. Många jubilarer bjuder till fest och skriver – helt korrekt – bjudningens orsak. Då är det fritt fram för gästernas presenter och hyllningstal. Andra har en mottagning till vilken det bör skickas någon form av inbjudan, direkt eller via mellanhänder, för att undvika det ofta mycket besvärliga begreppet Öppet hus, dit en hel del felaktigt tror att de kan medföra egna helt ovidkommande vänner.  

Det finns de som hävdar att den som fyller jämna år är skyldig att ha dryck och tårta på födelsedagen för alla som oinbjudna vill komma och gratulera. Till och med en tidpunkt finns för detta missförstånd: kl 15 skulle jubilarer enligt den felaktiga uppfattningen befinna sig hemma med omnämnda förtäring framställd, för att ta emot eventuella firare. Nej, säger jag bestämt, det är alldeles fel! Det finns inte någon oskriven “regel” att en jubilar måste ta emot firare på födelsedagen. Ingen behöver öppna sin dörr för objudna gäster, ingen är skyldig att vara hemma vid en viss tidpunkt.

De vänner, kolleger och andra som tror att de är välkomna att “spontant” gå hem till en jubilar har missuppfattat både gästfrihetens och firandets principer. Hyfs och stil är att varligt ta reda på om det passar med ett födelsedagsbesök, och i så fall hur dags. Får man veta att jubilaren inte vill bli firad med hembesök måste det respekteras.

Magdalena Ribbing