Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-27 05:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2010/09/09/slippa-mattjat-8007/

ETIKETTFRÅGAN

Slippa mattjat?

Fråga: Jag är vegetarian sedan många år tillbaka och mina vänner och släktingar vet alla om detta. Men ändå så händer det ganska ofta att jag vid middagar måste besvara en massa frågor och åsikter om detta. Det kan vara okej att svara på deras frågor då och då men det känns jobbigt att om och om igen behöva försvara mig själv för att jag beslutat att inte äta kött. Detta händer oftast med släktingar (men även med vänner i min ålder) som kanske är lite gammelmodiga och konservativa men jag tycker inte det ska vara någon ursäkt. Jag vet att de inte menar illa egentligen men det är jobbigt att behöva ta deras kritik för något som de inte vet någonting om och som de inte har att göra med. Jag blir trött på att sitta vid middagar och bli så irriterad och ledsen att jag bara vill gå därifrån. Jag har vid många tillfällen försökt att avsluta diskussionerna genom att säga att vi kanske kan prata om något annat och att vi kan enas om att vi har olika åsikter men det blir alltid nya diskussioner om samma sak.


Hur ska jag göra för att få dem att sluta att ta upp det här när vi träffas?

Svar:
Tänk att människor är så förbaskat fantasilösa att de inte förstår ens enklaste hyfs. Det är synd om dig som drabbas av dessa oförstående klumpar som om de läser detta kommer att bli arga på mig och påpeka att de bara visar medmänskligt intresse. Det är nämligen vad oförsynta nyfikenfrågare och beskäftiga bättrevetare brukar ha som förklaring till sina dumheter.


Men: man diskuterar inte andras ätande, punkt! Det är grundläggande. Den som vill prata om sina matvanor gör det utan att tillfrågas.


Så mitt förslag till dig är att sluta svara, och istället för att försvara och förklara dig bara motfråga: "varför äter du kött?" Då kommer svaret säkert: "därför att det har människan alltid gjort." Du säger då: "visst, och människan har alltid ätit grönsaker också." Kanske kommer mattjataren då med ytterligare argument, typ “kött är gott” och då säger du “grönsaker också”. Fortsätter tjatet kan du bara sucka lite diskret och börja tala om annat.


Ge dig inte in i en diskussion som du inte vill ha. Det finns ingen lag som tvingar dig att svara i sällskapliga sammanhang. Motfråga, ge inga skäl till dina matvanor, byt ämne, se ut genom fönstret. Så småningom slutar mattjatarna, när de inte får bränsle till sin drullighet.


Magdalena Ribbing