Tågplatshyfs?

Fråga: Jag pendlar på tåget, ca en timmes resa med SJ där man inte har platsbiljett.  Igår fick jag ståplats på tåget och bredvid mej stod en höggravid kvinna. Ingen i vagnen reste sig för att erbjuda henne sin sittplats och det upprörde mej som vet hur tungt, och ibland smärtsamt, det är att vara höggravid och att man dessutom kan känna sig lite orolig för att falla omkull och skada barnet om tåget kränger eller bromsar kraftigt.

Som vanligt såg alla de sittande väldigt nöjda ut med att ha en sittplats. Och konduktören behandlade henne precis som alla andra. Vad borde jag ha gjort? Vad kunde den gravida kvinnan gjort? Hon berättade för mej att hon nästan aldrig blev erbjuden en sittplats men att det kändes oartigt att be någon resa sig för hennes skull så hon förblev hellre stående trots att hon var väldigt trött.

Svar: Tänk om konduktören vänligt hade sagt rätt ut "någon som kan lämna sin plats till den här damen?"

Eller att du hade sagt till henne "ska jag be någon resa sig för dig? det gör jag gärna". Och så hade du bett någon sittande ungdom med friskt och vältränat utseende "kan du vara hygglig och ge din plats" och nickat mot den höggravida kvinnan.

I franska tunnelbanan markerades åtminstone förr i tiden vissa platser som reserverade för gravida kvinnor och Frankrikes hjältar, med de senare menades de invalider som stridit för sitt land i världskrigen.

Ni kommentatorer som vill protestera mot mitt svar genom att hävda att man kan vara trött och svag även om man inte är synligt gravid, er svarar jag genast att så är det förvisso men det är ytterst osannolikt att alla i en fullsatt tågvagn skulle ha problem med att stå upp en stund för att ge en höggravid kvinna sittplats. Snarare är det frågan om antingen svensk bortkommenhet kallad blygsel för att synas, eller om självupptagenhet.

Magdalena Ribbing