Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-18 03:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2010/09/26/etikettspalten-en-del-fragor-gor-sig-bast-ofragade-8155/

Fråga om hyfs och stil

Etikettspalten: En del frågor gör sig bäst ofrågade

Samtalet bygger en bro till vänskap. Man möter någon i ett sällskapligt sammanhang, en bjudning av något slag, och börjar prata. Det kan vara trögt att få i gång pratet, den andra personen ger inte ifrån sig något som går att bygga vidare på. Eller så kommer man själv inte på något bra att säga. Vad gör man då? Och vad går an att säga?

Många frågar vad man kan säga till obekanta. Och minst lika många vill veta hur de ska bemöta sårande, kränkande frågor. Nyligen undrade en person med ett vanställt utseende hur man bemöter frågan ”hur blev du sådan?” Givetvis är varje sådan fråga i alla varianter förfärlig, klumpig, dum och oursäktlig. Det oartiga men enda rimliga svaret i det läget är: ”det har du inte med att göra”.

Andra frågor som inte ska ställas är om en o- eller nybekants politiska eller religiösa hemvist, om den personliga ekonomin, sjukdomar och varför personen inte har barn. Ingetdera har andra anledning att lägga sig i. Den som vill berätta sådant gör det ofrågad.

Jamen, vad får man säga? Välj ett ofarligt ämne med den som ännu är en icke bekant. ”Känner du till den här trakten?” – ”Bor du långt härifrån?” – ”Såg du tv-programmet xxx häromdan?” – ”Jag klarar inte bilder med min iphone, gör du?”

Vänlig och lagom opersonlig början leder snart till ett intressantare samtal, om personligheterna stämmer och vilja finns till vidare kännedom om varandra. Och då kan de privata frågorna komma som en naturlig del i en möjlig vänskap.

Men ska det bli ett trevligt samtal, se upp med att skratta fel! Det är jobbigt för den som möts av ett storskratt för sin övertygelse, exempelvis om övernaturliga fenomen eller ett undergörande hälsomedel. Skrattet uppfattas då som en hånfullhet även om det inte är avsett så. Bättre är att säga ”så intressant” och lyssna vidare för att komma med vettiga motargument om sådana behövs.

Och den som vill vara en hygglig samtals­person avstår från att förminska det andra säger, som: ”jamen lilla du, det vet ju alla att så kan man inte …”  

Tvärsäkerhet är rolig för den som besitter sådan, men jobbig för andra. Det finns mer mellan himmel och jord – faktiskt. Det i sin tur är ett ord man ska passa sig för, som att säga ”den här måltiden var faktiskt god!” Man menar ”verkligen god” men ordet ”faktiskt” antyder en viss förvåning: ”det hade jag inte väntat mig att maten skulle vara så god som den (faktiskt) var”.

Magdalena Ribbing