Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-11 19:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2010/10/21/uttalsklagomal-8328/

Fråga om hyfs och stil

Uttalsklagomål?

Fråga: Jag kommer från Skåne, men bor sedan ett par år tillbaka i norra Sverige. Jag trivs väl ganska bra, men det är en sak som stör mig. Varje gång jag är hemma hos svärföräldrarna, och min mans syskon med respektive och barn är med, ska det klankas ner på mitt uttal. Oftast börjar det med att jag säger något i stil med "jag tycker att det är så gott med Ballerinakex". "Vad hette det sa du?" blir följdkommentaren. Och så blir det en jobbig diskussion om hur ordet 'kex' "ska" uttalas. Jag uttalar det liksom alla andra i södra Sverige med mjukt 'k' medan de uttalar det som i Stockholm och norrut med hårt 'k'. Det är väl inget att diskutera. Vi uttalar det olika helt enkelt, men det blir ju väldigt jobbigt när jag ska hävda mig mot kanske tolv personer. Jag har försökt förklara att mjukt 'k' framför mjuk vokal är lika logiskt som mjukt 'g' i ord som generös, köpcenter, gelé och kiosk (som de uttalar med mjukt 'k') och att detta är en generell regel som gäller i många språk.

Vad kan jag säga/göra för att få dem att sluta utan att jag blir otrevlig. Jag menar, det finns ju väldigt många norrländska uttryck som skiljer sig från rikssvenskan och som jag kan kasta tillbaka, men jag tycker att det är oartigt (bland annat säger dessa släktingar "Kalle lånade pennan av jag" och "ostkrokar" istället för "ostbågar")?

Svar:
Sådant som du beskriver är urtråkigt. Men du kan tänka att de som flinar åt ditt uttal och korrigerar det, är rätt så trista, intoleranta och kanske okunniga. Varför inte använda metoden att skratta åt tjafsandet, lite snällt överseende?

Eller ta motmetoden, när de säger kex med hårt k griper du genast in och säger "det heter ju tjex" och så skrattar du.

Så småningom upphör nog det larviga korrigerandet från deras sida. Detta kan ju inte vara roligt för dem i åratal!  Annars får du väl ta en dag och påpeka alla deras i dina öron uttals"fel" (en fråga från mig: vad är det för “fel” att säga krokar istället för bågar? det måste ju vara helt oviktigt).

Eller, vilket vore bäst för dig, lugnt bara strunta i det! Tänk på något annat. Låt dem hållas. Om du inte bryr dig om dem är det ingen idé för dem att hålla på.

Magdalena Ribbing