Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-09 15:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2010/10/22/ratt-kandisstil-8332/

Fråga om hyfs och stil

Rätt kändisstil?

Fråga: Tack för en mycket rolig och informativ spalt. Den kommer att gå till historien.

Jag har en fråga om hur man ska bete sig när man träffar kända människor. Inte annorlunda än med vem som helst, kan man förstås tänka - jo visst. Men det uppkommer ändå vissa saker att ta ställning till, när man skakar hand med en person man aldrig förut sett, och med en man sett och läst mycket om - kanske även av. Frågan aktualiserades för min del nyligen på bokmässan, då det händer att man blir presenterad för personer som är mer eller mindre kända personligheter i medierna.

För det första, när man skakar hand och personen säger sitt namn - vilket du nyligen tog upp i en fråga att de ska göra, trots att de flesta lär känna till det, säger man förstås "god dag" och sitt eget namn som vanligt. Men kan man också, lite skämtsamt, lägga till "jag vet vem du är"? Detta är ju möjligt att man skulle säga, om man kände till en okänd person genom t ex gemensamma bekanta, och det skulle då inte uppfattas som oartigt.
För det andra, om man ska konversera med en känd person som främlingar gör under t ex ett mingel - bör man då prata neutralt som med vem som helst, prata om vädret etc, vad som helst utom den kända personen? Bör man så att säga "låtsas" att den är okänd? Eller är det tvärtom detta som är oartigt - bör man tillkännage att man vet vem personen är, så att man vet var man har varandra?

Min sista fråga gäller var det är okej att dra gränsen för samtalsämnen med sådana personer man redan vet en del om. Om man på något sätt - genom att man själv har tagit upp det eller de eller någon annan i närheten - har kommit in på deras arbete och därmed deras person: kan man då ställa frågor baserade på saker man läst? Eller anses detta förnedrande för personen ifråga, eller pinsamt på något sätt? Nu menar jag förstås inte saker ur skvallerpressen eller som rör personens privatliv, utan intervjuer, debattartiklar eller dylikt.

Svar: Kul att du gillar spalten! Den är rolig för mig också, med alla frågor om nästan vad som helst!

Människor som är igenkända blir snabbt vana vid det, och brukar ha förståelse för att andra inte riktigt vet hur de ska bete sig gentemot dem. När man hälsar på en känd person och säger man sitt namn kan man genast säga "och jag vet naturligtvis att du är du/vem du är" eller något åt det hållet, så att den kända personen slipper säga sitt namn. Är det en bokmässa och man talar med en författare efter exempelvis ett föredrag så är det självklart att man som åhörare vet vem författaren är och att den personen då inte behöver säga sitt namn.

Samtalar man med en känd person i ett socialt sammanhang så är det enklast att prata som om det är "vem som helst". Det kan bli besvärande för en känd person att ständigt föras in i orsaken till sitt kändisskap, som en sångare som alltid måste berätta om sin favoritsång eller en författare som ideligen ombeds redogöra för sin senaste bok. Eller en specialist som alltid tillfrågas om något inom just sitt område. Även kända personer är vanliga människor med behov av att koppla av från sitt ämne.

Men det kan också vara roligt och givande för en känd person att möta sina beundrare, och sina motståndare, och diskutera med dem. Det måste man försöka känna själv, när man möter den kända personen.

Att markera att man vet vad den kända personen arbetar med är aldrig fel. “Roligt att höra dig i radion”, “jag såg den fina utställningen med dina verk på Waldemarsudde” eller vad det nu är. Vilken riktning samtalet då tar beror på situationen och vad som kan vara trevligt.

Att visa att man känner till den kända personens verksamhet även förbi yrket är tveksamt, som att säga "du har ju varit på Mallorca nyss" eller "grattis till ditt nya äktenskap". Sådant får nog anstå en stund, till dess att den kända personen visar att det är okej att prata "privat". Men att säga "grattis till Augustpriset/Kristallen" eller "så bra det du sade i intervjun i DN" kan inte vara något problem.

Till sist: vänliga ord till en känd person om hennes eller hans yrkesutövande är aldrig fel.

Magdalena Ribbing