Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-03-08 11:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2011/02/15/presentbefrielse/

Etikettfrågan

Presentbefrielse?

Fråga: De senaste åren har vi blivit bjudna på många bröllop där man betalar kuvertavgift. Oftast har det även stått att brudparet inte önskar sig några presenter utan att kuvertavgiften och närvaron betraktas som presenten. Eftersom jag har fått lära mig att man inte går bort utan att ta med sig något så tycker jag att det känns lite olustigt och vi har alltid haft med oss en liten symbolisk gåva även då vi betalat maten själva. Utom på ett bröllop förra sommaren. Då var det en god vän till min sambo som gifte sig och vi betalade en hel del för maten. Vi diskuterade om vi skulle ta med oss något men min sambo propsade på att det ju stod att paret inte önskade några gåvor.

Väl på plats fanns ett stort presentbord och många var de som hade relativt stora gåvor med sig. Jag tyckte att det kändes ytterst pinsamt.

Nu ska vi på bröllop igen i slutet på maj. I inbjudan står det ”Inga presenter!”. Hur tycker du att man ska förhålla sig till detta? (Jag har en gång i tiden fått lära mig att presenten ska vara ungefär motsvarande kostnaden av middagen även om man naturligtvis inte kan veta hur mycket brudparet har lagt ner)

Svar: Det finns en artighet i att göra som inbjudaren ber, och när det gäller presenter så tycker jag att man ska tillmötesgå en uttrycklig önskan att inga presenter ska ges. Visst kan det kännas avigt att komma tomhänt, men det är ju vad inbjudaren bett om, så den känslan ska man sätta sig över. Eller medföra något ytterst symboliskt, som du brukar göra.

Däremot behöver ju inte presenter ges, och det var alltså inte fel att komma utan present vid det tillfälle du beskriver. De som ändå tog med sig presenter gjorde faktiskt ”fel”, om man ser det ur etikettens synvinkel, de skapade förmodligen en lite pinsam situation för inbjudaren som bör ha känt sig aningen illa till mods över att gäster dels betalade för sig, dels medförde presenter.

Ytterligare en sak: det är helt fel att gästerna om de ger presenter ska försöka räkna ut kuvertkostnaden och ge för den summan. Så går det inte till i svensk kultur. En bröllopspresent kan vara en hemsydd duk, en egensnidad skål, ett bildcollage av brudparets favoritämnen – kostnad under hundralappen och det är minst lika fina presenter som kristallvasen för en tusenlapp.

Magdalena Ribbing