Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-24 10:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2011/03/08/attagrans/

Fråga om hyfs och stil

Åttagräns?

Rätta artikel

Fråga: Är det åtta eller fler personer vid bordet är det vanligt att någon av gästerna säger att det är okej att börja äta innan alla serverats. Jag har blivit uppfostrad till (som du också ofta skriver) vänta tills alla serverats alt. värden/värdinnan uppmanar gästerna att börja. Härom kvällen var det några som vid en större middag sa att det var din idé om att vänta tills alla blivit serverade och flera skrattade lite löjligt åt denna i deras ögon befängda idé. Tyvärr (ber om ursäkt) sa jag inget till ditt försvar men varje gång jag hör detta vänder det sig i magen på mig. Hur har detta att inte vänta uppstått?

Svar: Den här frågan återkommer då och då, och det kan vara dags att reda ut den igen.

Många människor, som de du mötte på den middag du refererar till, anser att just deras sätt att bete sig är det enda som är "rätt." Så kan det ju vara, men är det motstridigt det jag svarar så blir det ju enklast att håna mig och påstå att jag har hittat på det som inte råkar passa. Jag vill understryka att jag inte “hittar på” det jag svarar, utan grundar det i dokumenterad och vedertagen hyfs och stil, i etablerad god etikett och när skriftligt belägg för sådan saknas, i min egen långa erfarenhet som jag då brukar påpeka att jag stödjer mig på.

Du kan angående "börja äta vid fler än åtta kring bordet" berätta att exempelvis vid Nobelfesten med sina närmare 1400 gäster följs regeln att inte börja förrän alla har fått mat alternativt att värdpersonen vid respektive bord signalerar dags att börja. Detta vet jag därför att jag dels har varit närvarande vid ett antal av dessa fester som kommentator för Sveriges Television, dels har frågat Nobelstiftelsen om detta på grund av det extremt stora gästantalet.

Samma sak med kungamiddagarna där det är bortåt 170 gäster i Karl XI:s galleri. Gästerna börjar inte på eget bevåg utan inväntar att värdpersonerna, kungen och drottningen, börjar. Varken där eller på andra middagar bjuder man gästerna för att de snabbast möjligt ska bli mätta. De bjuds för att ingå i en gemenskap där det samtidiga ätandet är en viktig del. Så är det vid alla formella tillställningar och även vid icke formella för dem med god uppfostran och insikt i hur man beter sig vänligt och artigt i andras sällskap.

Medgästerna på den middag du beskriver var alltså okunniga om vad som är vedertaget korrekt. De hade fel när de påstod att inväntandet av värdpersonens signal är något som jag har hittat på. Nu vet du hur det förhåller sig och kan lugnt fortsätta ditt korrekta och artiga väntande till dess att värdpersonen inleder ätandet.

Kanske har de hånande medgästerna hört någonstans att det är rätt att börja äta när det är fler än åtta vid bordet, och trott på det därför att det har passat deras lust att gripa sig maten an. De befinner sig då i en åttasiffrig missuppfattning som inte är ovanlig men likafullt fel.

Att inte invänta medgästerna kan ha uppstått ur den grasserande självupptagenhet som ger företräde för individens egna behov: är man hungrig så äter man, vill man börja äta-dricka så gör man det oavsett övriga i sällskapet. Det är ett primitivt sätt att resonera. Många förstår inte att bjudningar inte är främst den mat man bjuds utan den gemenskap man inbjudits att delta i och att den är viktigare än att snabbt bli mätt.

Siffran åtta kan komma från den gamla seden att gästerna inte skålar tillbaka med värdinnan om det är fler än åtta vid bordet. Värd-värdinna skålar alltid med sina gäster, som besvarar skålen en stund därefter, men är det fler än åtta vid bordet avstår gästerna från att returskåla med värdinnan. Orsaken är att om alla gästerna skulle skåla ännu en gång med henne skulle hon kunna bli påverkad i alltför hög grad av vinet.

Magdalena Ribbing