Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-24 08:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2011/03/10/katastrofkalas/

Fråga om hyfs och stil

Katastrofkalas?

Rätta artikel

Fråga: Min sambo och jag har sedan ett par månader tillbaka planerat att hålla en fest, vilken kommer att gå av stapeln nu om ett par veckor. Vi vill helt enkelt passa på att anordna en fest för alla våra vänner och bekanta och det framgår tydligt. För ändamålet har vi abonnerat en inte helt billig lokal i centrala Stockholm, inklusive middagsbuffé med mera.

För att det hela ska gå runt ekonomiskt förklarar vi klart och tydligt i inbjudan att det innebär ett självkostnadspris på ett par hundralappar, vilket vi för säkerhets skull checkade av med flera bland de tilltänkta gästerna innan att de tyckte det var okej, vilket samtliga gjorde. Vissa tyckte att vi skulle ta ett par hundralappar extra men det kände vi själva inte skulle kännas helt bra.

Vi lade ner stor möda på inbjudningarna och skickade dem per post till nära 80 personer. Ett konto upprättades, dit gästerna skulle sätta in summan för sig och ev. partner, en månad hade de på sig från det att inbjudningarna gått ut. Dessutom skrev vi i inbjudan att "hör gärna av er så snart som möjligt om ni inte kan närvara".

En månad har nu gått och vid angivet datum för sista inbetalningsdag hade 15 personer betalat. Cirka fem hade hört av sig och tackat nej på grund av förhinder. Detta av totalt 80 inbjudna.

Min fråga till dig är hur det ens är möjligt? Både jag och min sambo har stora bekantskapskretsar, med "vettigt folk", som antingen studerar eller arbetar. Hur är det då möjligt att människor är så nonchalanta att så många inte ens bemödat sig med att skicka ett enkelt sms? Många som inte har betalat är människor vi umgås ofta med och när vi frågat varför de inte betalat fast de sagt att de ska komma har de sagt att de "glömt" och lovat att göra det. Vissa har vi fått påminna både en och två gånger nu, vilket känns fruktansvärt trist och lite dumt. Vi har skrivit på ett kontrakt med festarrangören och förlorar, för oss, mycket pengar på att folk som sagt att de ska komma plötsligt ångrat sig eller inte ens bemödar sig med att svara på inbjudan.

Man blir oerhört besviken i sådana här lägen, när man offrar både tid och pengar för att arrangera en rolig fest och det enda folk behöver göra är att betala för sin egen middag.

Svar: Åh en så tråkig situation! Du är inte ensam om att drabbas av nonchalanta gäster, människor är häpnadsväckande självupptagna och alldeles för många orkar varken svara på inbjudningar eller besvära sig med att betala en överenskommen summa.

Jag tycker att du ska försöka byta lokal till en avsevärt mindre, med viss marginal för eventuella sena betalare, och när festdatum närmar sig och fler gäster än vad som får plats i den mindre lokalen plötsligt kommer på att visst ja, det var ju den där festen, nu ringer jag och anmäler mig, då säger du att tyvärr, sista svarsdatum var för länge sedan och nu finns ingen plats kvar - om det inte gör det.

20 ja-tackande gäster av 80 inbjudna är för få. Alla 80 kan man inte räkna med, men ungefär 50 borde ha anmält sig. Så snart det handlar om att betala drar sig många för det, vilket alla som arrangerar tillställningar i föreningar vet. Ska gästerna betala kommer högst hälften av dem man bjudit, brukar man säga i sådana sammanhang. Här är det en privat fest med vänner som informerats om att närvaron kostar ett par hundralappar, och det minsta man kan begära är att de som inte vill betala för att gå på fest eller har förhinder hör av sig omgående.

Om du vill ro kalaset i land måste du nog ringa gäster som sagt att de ska komma, och fråga om de fortfarande vill göra det. Och de som anmält sig men inte betalat kan du skicka en vänlig påminnelse till per mejl, ungefär "hoppas att det inte är banken som krånglat, för vi hittar inte din festinbetalning".

Magdalena Ribbing