Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Fråga om hyfs och stil

Gåbortspresent?

Fråga:

Ska man ha med sig en blomma, vin, eller annan liten "present" varje gång man blir hembjuden till någon, eller gäller det enbart första gången?

Svar:

Bra att du frågade, så att jag får möjlighet att än en gång förklara hur det förhåller sig med gåbortspresenter! Det har jag gjort flera gånger förut, men frågan återkommer och därför passar det att berätta om traditionen bakom och vad som är praxis i dag.

Förr i tiden när allmogen hade kalas var det vanligaste att alla gäster medförde förning, något extra gott ätbart, som present så att bordet dignade av alla givna maträtter och bakverk. Borgerligheten däremot hade inte den vanan, där var kalasen ett tillfälle för inbjudaren att visa upp sin egen generositet och förmåga att bjuda flottast möjligt. Ibland tog gästerna med sig blommor, eller än elegantare, skickade en blombukett med bud på förmiddagen samma dag som middagsbjudningen. Men inte alla gäster, utan framförallt de som var förstagångsgäster.

Ännu äldre sed var att endast ungkarlar gav värdinnan blommor, som ett slags underförstådd ersättning för att de - ungkarlarna - inte skulle kunna bjuda tillbaka, eftersom en man utan hustru inte kunde ordna en anständig middag, sådant var kvinnors sak.

Därav också bruket att om ett par bestående av en kvinna och en man gästar ett hem där det finns en värdinna är det den gästande mannen som överlämnar de eventuella blommorna till värdinnan (enligt svensk sed ska blommorna då vara avklädda både omslagspapper och cellofan). Det var framförallt första gången man gästade ett hem som den medförda presenten var förväntad.

Numera, sedan ett par decennier, har gåbortspresenten, eller värdinnepresenten, blivit en etablerad vana som gör att många, de flesta, känner sig obekväma med att inte ta med något, trots att det inte alls är nödvändigt – om nu någonsin en present är nödvändig. Det har nästintill blivit tvångsmässigt med denna present. Oftast är den välkommen och uppskattad, inte minst om det är konsumtionsvaror: blommor, vin, choklad, olivolja osv.

Men det är alltså inte etikettsmässigt nödvändigt att ta med en present när man återkommande gästar någon. Ändå är det ofta förväntat, från ömse håll. En gång hörde jag om en kvinna som på alla bjudningskort till sina både små och större kalas alltid skrev "kom tomhänt" och blev tacksam om gästerna hörsammade denna begäran.

Magdalena Ribbing