Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-18 09:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2011/10/02/etikettspalten-hut-och-hyfs-vid-bordet/

Fråga om hyfs och stil

Etikettspalten: Hut och hyfs vid bordet

Formellare måltider kräver en viss behärskning av deltagarna.

Man förväntas äta med måtta, inte slänga i sig allt på tallriken i två svep utan stoppa en lagom omgång i gapet, stänga munnen, tugga, svälja, kanske prata med någon, ta en ny lagom liten munsbit osv. Vill man te sig behaglig för omgivningen finns några grundregler: Aldrig prata med mat i munnen! Aldrig stoppa in en ny omgång mat innan den pågående i munnen har svalts ner. Aldrig dricka med mat i munnen.  Vad gör man om någon vill skåla fast man har munnen fylld av mat? Ler vänligt, pekar försiktigt mot sin mun och hoppas att skålaren vill vänta den korta stund det tar att tugga ur och svälja för att kunna dricka utan mat i mun.

Skålandet är gammal sed med anor från vikingatiden eller ännu längre bort i hedenhös. Man har skålat för att åkalla högre makters beskydd och kraft. Förr var skålandet en komplicerad ritual med rangordning och annat tråkigt ceremoniellt, i dag är skålandet en vänlighet, som ett tyst tal till den man skålar med. Principen i varje skål är ögonkontakt, glaset höjt till cirka en decimeter under hakan, en klunk, förnyad ögonkontakt, glaset nedställt på bordet. Vid gemensamma skålar sveper man med blicken runt bordet och ser på sina bordsgrannar sist, innan klunken.

Armbågarna på bordet? Okej mot slutet av måltiden. Men armbågarna ska då placeras nära bordskanten, inte långt ut på bordet, och nära kroppen, det vill säga den egna, inte bordsgrannarnas.

Olivkärnor, fiskben, broskbitar, otuggbar mat? Helst sorteras sådant ut redan på tallriken innan man har hunnit anbringa det på gaffeln. Men har man fått in det i munnen så föser man ut det oätbara på gaffelns baksida och placerar det på tallrikens bräm eller kant.

Brödassietten står till vänster vid kuvertet. Där ligger vanligen ett kuvertbröd, som man kan börja bryta bitar av innan man fått mat och signalen till att börja äta. Men man brer inte en regelrätt smörgås av kuvertbrödet för att bita av efterhand om man vill vara formellt korrekt, utan bryter en munsbit i taget, detta därför att det man haft i munnen inte ska läggas tillbaka på tallriken (undantag ovanstående oätligheter).

Om det inte är absolut nödvändigt lämnar man inte bordet under pågående måltid. Måste man absolut gå ut medan övriga äter så ursäktar man sig diskret hos sina bordsgrannar men säger inte som pinsamt nog ofta hörs ”ursäkta jag ska bara gå på toaletten”. Det vill ingen veta. ”Ursäkta mig ett ögonblick” räcker. Allra sist när måltiden är avslutad och värdpersonen har rest sig lägger gästerna sina servetter till vänster, lätt hopvikta – inte i de eventuella mangelvecken, inte på tallriken, inte på stolen. Och så tackar man värdpersonen på svenskt trevligt sätt för den härliga måltiden.

Magdalena Ribbing

Här finns mer att läsa om trevligt bordsskick!

Formellare mÃ¥ltider kräver en viss behärskning av deltagarna. Man förväntas äta med mÃ¥tta, inte slänga i sig allt pÃ¥ tallriken i tvÃ¥ svep utan stoppa en lagom omgÃ¥ng i gapet, stänga munnen, tugga, svälja, kanske prata med nÃ¥gon, ta en ny lagom liten munsbit osv. Vill man te sig behaglig för omgivningen finns nÃ¥gra grundregler: Aldrig prata med mat i munnen! Aldrig stoppa in en ny omgÃ¥ng mat innan den pÃ¥gÃ¥ende i munnen har svalts ner. Aldrig dricka med mat i munnen.  Vad gör man om nÃ¥gon vill skÃ¥la fast man har munnen fylld av mat? Ler vänligt, pekar försiktigt mot sin mun och hoppas att skÃ¥laren vill vänta den korta stund det tar att tugga ur och svälja för att kunna dricka utan mat i mun. SkÃ¥landet är gammal sed med anor frÃ¥n vikingatiden eller ännu längre bort i hedenhös. Man har skÃ¥lat för att Ã¥kalla högre makters beskydd och kraft. Förr var skÃ¥landet en komplicerad ritual med rangordning och annat trÃ¥kigt ceremoniellt, i dag är skÃ¥landet en vänlighet, som ett tyst tal till den man skÃ¥lar med. Principen i varje skÃ¥l är ögonkontakt, glaset höjt till cirka en decimeter under hakan, en klunk, förnyad ögonkontakt, glaset nedställt pÃ¥ bordet. Vid gemensamma skÃ¥lar sveper man med blicken runt bordet och ser pÃ¥ sina bordsgrannar sist, innan klunken. ArmbÃ¥garna pÃ¥ bordet? Okej mot slutet av mÃ¥ltiden. Men armbÃ¥garna ska dÃ¥ placeras nära bordskanten, inte lÃ¥ngt ut pÃ¥ bordet, och nära kroppen, det vill säga den egna, inte bordsgrannarnas. Olivkärnor, fiskben, broskbitar, otuggbar mat? Helst sorteras sÃ¥dant ut redan pÃ¥ tallriken innan man har hunnit anbringa det pÃ¥ gaffeln. Men har man fÃ¥tt in det i munnen sÃ¥ föser man ut det oätbara pÃ¥ gaffelns baksida och placerar det pÃ¥ tallrikens bräm eller kant. Brödassietten stÃ¥r till vänster vid kuvertet. Där ligger vanligen ett kuvertbröd, som man kan börja bryta bitar av innan man fÃ¥tt mat och signalen till att börja äta. Men man brer inte en regelrätt smörgÃ¥s av kuvertbrödet för att bita av efterhand om man vill vara formellt korrekt, utan bryter en munsbit i taget, detta därför att det man haft i munnen inte ska läggas tillbaka pÃ¥ tallriken (undantag ovanstÃ¥ende oätligheter). Om det inte är absolut nödvändigt lämnar man inte bordet under pÃ¥gÃ¥ende mÃ¥ltid. MÃ¥ste man absolut gÃ¥ ut medan övriga äter sÃ¥ ursäktar man sig diskret hos sina bordsgrannar men säger inte som pinsamt nog ofta hörs â€ursäkta jag ska bara gÃ¥ pÃ¥ toalettenâ€. Det vill ingen veta. â€Ursäkta mig ett ögonblick†räcker. Allra sist när mÃ¥ltiden är avslutad och värdpersonen har rest sig lägger gästerna sina servetter till vänster, lätt hopvikta – inte i de eventuella mangelvecken, inte pÃ¥ tallriken, inte pÃ¥ stolen. Och sÃ¥ tackar man värdpersonen pÃ¥ svenskt trevligt sätt för den härliga mÃ¥ltiden. Magdalena Ribbing