Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-28 21:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2011/11/22/skadesnalhet/

Fråga om hyfs och stil

Skadesnålhet?

Fråga: Jag och några vänner diskuterade huruvida man bör ersätta lånade föremål man råkat ha sönder. Vi var överens om att omständigheterna och eventuell oaktsamhet spelade en stor roll. Dock gick åsikterna isär vad gäller exempelvis porslin, mobiltelefoner eller liknande. Vi tyckte nog alla att det var självklart att en gäst som orsakat skada på ett föremål utan uppmaning ska erbjuda sig att ersätta skadan, i den mån det är möjligt.

Vissa tyckte dock att det vore snålt av värdpersonen att acceptera sådan ersättning. Detsamma skulle kunna gälla en lånad bil eller cykel eller liknande, vilken gått sönder vid ett lån. Beter man sig illa om man som värd/utlånare accepterar eller, om det behövs, begär ersättning för en skada som en vän/bekant orsakat? Vore det riktiga att bara godta halva summan exempelvis?

Svar: Går något sönder på en bjudning är det hövliga och korrekta att den gäst som är "skyldig" erbjuder sig att ersätta eller betala det sönderslagna, ett glas eller en tallrik vanligen. Värdpersonen kan då säga att det inte behövs, men är det någon med begränsade resurser eller ett föremål av ett relativt betydande värde är det inte fel att ett sådant erbjudande tas emot. Då betalar gästen eller skaffar en ny likadan sak.

På samma sätt ersätter man det som man har lånat och på något sätt förstört eller skadat. Man erbjuder sig att skaffa en ny motsvarande sak, eller att reparera den så att den återfår sitt utseende och värde. Det är orimligt att den som lånat ut något, ett klädesplagg, ett föremål, en bok, ska få tillbaka detta i sämre skick än vid utlånandet.

Lånar man en bil eller cykel och har sönder den på något sätt ersätter man kostnaden för lagning och ser till att det blir gjort. Det är inte oartigt eller snålt av den som lånat ut något att ta emot den ersättningen.

Är man generös kan man ju dela kostnaden, särskilt om det finns minsta tvekan om vad som orsakat den, slitage eller ovarsamhet eller båda i kombination. Men det man lånar ut har man inte givit bort. Och det man har lånat har man inte fått som gåva. Alltså är det utlånade fortfarande i ägarens ägo och ska återlämnas i det skick det hade när det lånades ut.

Magdalena Ribbing