Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-18 06:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2012/03/19/radgivare/

Fråga om hyfs och stil

Rådgivare?

Fråga: Jag är ganska nybliven mamma, allt har gått bra, den lille växer och frodas. Nu känner jag dock en växande frustration över att alla kvinnor som någon gång lyckats producera ett barn - må det vara 20, 40 eller 60 år sedan - har ett skriande behov av att ge "goda råd" om hur bebisar ska matas, tröstas eller tas hand om i största allmänhet. Under senaste släktsammankomsten kände både svärmor, gammelmormor och -farmor behov av att påpeka att "nu är han nog mätt", "han blir bortskämd om du går omkring med honom", "du måste amma i ett enskilt rum så han inte blir distraherad", "magen måste vila emellan" etc etc - allt detta utan att jag överhuvudtaget bett om råd eller deras åsikter överhuvudtaget.

Nu känner jag mig inte särskilt osäker om hur jag ska ta hand om min son, men om jag gjorde det hade jag nog valt att vända mig till BVC-sköterskan alternativt min egen mamma (som är den enda i sammanhanget som har vett att hålla tyst tills hon blir tillfrågad). Min initiala strategi var att enbart humma något till svar men detta verkar inte riktigt ha önskvärd effekt. Helst har jag velat undvika att gå in i långa diskussioner och förklaringar om att vad som rekommenderas när de fick sina barn för tusen år sedan kanske har hunnit ändras... Frågan är hur som helst, har du något lagom skarpt svar att klämma till med nästa gång en välmenande släkting vill tala om för mig hur och när jag ammar bäst?

Svar: Din fråga faller inom ramen för onödiga kommentarer, sådana som ges utan orsak för att visa andra tillrätta utan att de bett om det. Men du kommer  ingen vart med att snäsa av rådgivarna, de vill vara vänliga och de delar med sig av sin erfarenhet så som kvinnor har gjort sedan urminnes tider till de yngre generationerna. Säkert är den genetisk, denna ohejdbara vilja att ge råd till de som är yngre.

Egentligen är det inte så fel att ge råd, problemet uppstår först när råden övergår i beskäftig kritik, vilket det låter som om dina släktingar håller på med – säkert omedvetet.

Men du kan försöka byta samtalsämne när rådgivarna sätter igång. Säg "tack för din omtanke, jag såg det där roliga TV-programmet igår, gjorde du det?" eller "snällt av dig, men än så länge går det väldigt  bra ändå, hur är det med ditt jobb förresten?”

Du ser vad jag menar, tacka för deras engagemang, säg inte uttryckligen att det är oönskat - men byt samtalsämne.

Magdalena Ribbing