Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 14:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2012/04/06/besoksvarning/

Fråga om hyfs och stil

Besöksvarning?

Fråga: Jag har några funderingar kring det här med spontana visiter. Anses det vara ohyfsat att ringa och säga att man vill hälsa på? Är det korrekt etikett att skälla ut den som ringer och klargöra att man minsann inte kan bara kan ringa och meddela att man tänker hälsa på?

Hör det inte till normal hyfs/artighet när man inte vill ha besök, att helt enkelt bara tacka för telefonsamtalet men meddela att det inte passar och att man kan återkomma någon annan gång kanske?

Jag har råkat ut för detta och jag blev väldigt förvånad, för även om personen av någon konstig anledning ansåg det vara ohyfsat att jag ringde, kunde väl denne på ett artigt och trevligt sätt avstyrt besöket.

Jag är medveten om att spontanvisiter inte alltid kan anses vara helt ok och jag ringer förstås inte till vem som helst, men i detta fall tyckte i alla fall jag att det var okej. Eller var det inte så?

Svar: Ja du, människor vet inte alltid hur de ska uppföra sig! Det är inte heller alltid så enkelt att bete sig så att alla blir glada.

Grundresonemang i ämnet: man kan inte ringa och säga att man vill, underförstått kräver att, få hälsa på hos någon. Men man kan ringa och säga "vore kul att ses, är du hemma och vill ha besök eller kan vi ses hos mig eller någon annan stans?" Alltså inte tvinga sig hem till någon.

Det är fel att när någon ringer och säger det inte särskilt artiga "jag tänker hälsa på hos dig" skrika åt den uppringande. Istället säger man vänligt "hade varit kul, men det passar tyvärr inte” och därpå ger man gärna några fortsättningsförsök, som “jag ringer dig och föreslår en annan tid” eller “men jag kommer gärna hem till dig” eller “men vi kan ses på stan” eller “tråkigt nog har jag jätteont om tid och kan inte ses på ett halvår".

Magdalena Ribbing