Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-19 15:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2012/04/23/vaxelpengar/

Fråga om hyfs och stil

Växelpengar?

Fråga: Jag och min mor var ute på promenad tillsammans med en manlig vän till min mor och hans 6-årige son. När vi gick förbi en glasskiosk erbjöd min mor pojken en glass. Hon gav honom en 20-lapp och pojken gick in i kiosken. När han kom ut igen med glassen så gick han till sin far och gav växeln till honom istället för till min mor! Min mor blev rätt snopen och sade inget, varpå istället jag vänligt frågade pojken varför han gett växelpengarna till sin pappa. Han svarade att det ju ändå var hans pengar. Jag tittade lite förvånat på hans far, som ryckte på axlarna och höll med sonen om att det var hans pengar eftersom han hade fått 20-lappen.

Jag vet inte om det är jag som är dum eller överkänslig, men personligen tycker jag att när man får pengar att köpa en glass, ja då köper man glass och ger tillbaka växeln till personen som gett en pengarna. Jag tyckte dessutom att det var högst oartigt av pojkens far att ta det hela så naturligt och hålla med sonen i hans resonemang. Att en liten 6-åring gör fel är väl inte hela världen, men att han sedan får medhåll av sin far, det har jag lite svårt att förstå?

Borde inte pappan ha förklarat för sonen att växelpengarna borde ges till min mor? Eller hade sonen "rätt" till de här pengarna? När man ger ett barn pengar och säger "Här får du pengar till en glass", har man då gett barnet pengar till glass, eller har man gett barnet pengar att behålla?

Svar: Som samhället ser ut i dag tror jag inte att en sexåring förstår skillnaden mellan att få en pengar till en glass och att få hela slanten/sedeln. För barnet var det kanske självklart att han hade fått tjugo kronor, och att han kunde köpa en glass för en del av dessa pengar. Växelpengarna gav han till sin far för att han säkert har lärt sig att det är föräldrarna som hanterar pengarna i familjen.

Att pojkens far inte begrep bättre är däremot lite tråkigt, det kan knappast ha handlat om så värst många kronor så det var väl inte för att berika sig som han behöll växelpengarna. Han skulle givetvis ha sagt till sin son "jamen det är X:s pengar så ge dem till henne". Eller själv givit dem till din mor. Förmodligen blev han illa berörd av din fråga och ville inte visa för sin son att han hade gjort fel. En del människor är sådana.

Nu är väl detta en passerad historia, men skulle den upprepas av någon anledning så kan din mor med fördel säga till den hon ger en sedel eller slant för inköp av något specifikt "här får du till en xxx och så ger du mig pengarna som blir över".

Eller ännu bättre, följa med och betala det som utlovats.

Magdalena Ribbing