Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-17 05:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2012/04/27/bottenskamt/

Fråga om hyfs och stil

Bottenskämt?

Fråga: Jag är ensam tjej och mycket yngre än resten av styrelsen i en förening. Flera av dem kommer då och då med olika rasistiska så kallade skämt, typ "Inte undra på att taxichaufförerna inte hittar hit, de har väl inga vägar i öknen". Det är olustigt och jag vet inte vad jag ska säga. Hittills har jag inte sagt nånting, men det känns också fel, det kan ju verka som jag håller med. Har Magdalena något bra tips på hur jag kan bemöta rasistiska kommentarer, utan att stämningen för den skull blir helt hopplös?

Svar: Även för sin egen skull måste man säga ifrån när man hör det slags repliker som du beskriver. Det är inte alltid så lätt, men ska man behålla sin självkänsla och sina etiska begrepp får man stå ut med att andra blir småsura när man protesterar. Kanske är det fler i styrelsen som tycker som du, men inte har initiativ nog att försöka hindra det.

Så när dessa så kallade skämt kommer, säg lugnt "hur då menar du?" och då får du nog som svar ett försök att förklara eller ett försök att skoja bort ämnet. I bästa fall upphör kommentarerna. Fortsätter den som sagt dumheterna att insistera trots din motfråga kan du lika artigt upprepa det du sagt “jamen hur då?” vad menar du exakt?”

Eller så säger du "intressant, kan du redogöra för statistiken/forskningen/vetenskapen bakom det du säger, eller är det något du själv tror?"

Eller, om det är riktigt gräsligt, säg lugnt - det där lugnet är viktigt, blir du arg och rasande har den andra vunnit - "du, det där är inte vidare demokratiskt, faktiskt inte okej för min del, kan vi byta ämne?" och om det inte hörsammas utan de så kallade skämten fortsätter, så säger du "jaha, men då går jag härifrån en stund till dess att du är klar med det du håller på med".

Och så går du undan en stund - det blir nog inte så lång tid, förhoppningsvis kommer andra i sällskapet att förstå hur dumt det är, det som tillåts pågå.

Magdalena Ribbing