Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-20 11:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2012/04/30/snorvelstorare-2/

Fråga om hyfs och stil

Snörvelstörare?

Fråga: Jag har en fråga om snörvlande och hur man kan hantera sådant på ett lämpligt sätt. Jag vistas ofta på bibliotek och liknande ställen, där tanken är att man sitter tyst och arbetar, d.v.s. läser och skriver koncentrerat, under större delen av dagen. Inte så sällan händer det mig att någon eller några omkring mig sitter och drar upp snor i näsan, högt och ljudligt. Detta gör de inte bara en eller två gånger, utan mer eller mindre regelbundet under flera timmar.

Jag tycker det låter äckligt och dessutom stör det min koncentration. Ibland tänker jag att jag borde gå fram till snörvlarna och vänligt erbjuda dem en näsduk. Tyvärr fungerar jag inte lika bra i verkligheten som i fantasin. I verkligheten blir jag i stället irriterad och skulle ha ytterst svårt för att klämma fram vänliga ord och än svårare för att pressa fram ett soligt leende ...

Ibland flyttar jag på mig och hoppas att snörvlarna ska vara färre någon annanstans. Andra gånger biter jag ihop och försöker koncentrera mig på mitt. Någon gång funderar jag på att stämma in i kören och därmed skapa en liten snörvelorkester ... fast risken är att ingen skulle reagera, för det låter redan som en orkester. För närvarande vistas jag i England med den dåliga inomhusmiljö som antagligen framkallar snuva. Jag har inte något principiellt emot att man är snuvig - det är vad man gör med snoret som bekymrar mig.

Finns något bra förslag på hur jag skulle kunna få tyst på de värsta snörvlarna?

Svar: Frågor om hur man kan hindra andras snorande, snörvlande, harklande kommer då och då. Mitt svar brukar vara att vissa företeelser får man stå ut med, som att andra har något slags ovanor som man blir störd av. Man kommer aldrig att kunna uppfostra ett folk, en grupp eller ens en obekant individ till det beteende som man själv tycker vore lämpligt.

Snörvlandet kan vara fasligt irriterande, det förstår jag fullt ut. Däremot har jag inga bättre förslag än ditt eget, alltså att du vänligt stiger fram och erbjuder en näsduk ur ett paket. "Jag hör att du har problem, varsågod" kan du säga, med ett milt leende. Du får träna på att få till en rimligt vänlig ton och inte ge efter för ditt behov av att vara sur. Eller ohövlig.

Kanske hjälper ditt erbjudande om näsduk i stunden, kanske blir effekten en trumpen min - men det är förmodligen ditt sätt som avgör vilken reaktion det blir. Kom ihåg att det är du som blir irriterad av snörvlandet, och det är alltså du som utber dig en förmån av snörvlaren, inte tvärtom. Tyvärr tror jag att många snörvlare håller på som de gör av något slags rutin jämförbar med att ha tics, ett närmast omedvetet upprepande av något som ökar koncentrationen eller skapar lugn.

Det går också att som alternativ lösning skaffa små öronproppar, sådana finns numera av ytterst behändigt slag, för utestängande eller dämpande av ljud från omgivningen.

Magdalena Ribbing