Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-19 22:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2012/06/01/presentoppnande/

Fråga om hyfs och stil

Presentöppnande?

Rätta artikel

Fråga: Vi var för två veckor sedan på en födelsedagsfest med sittning, bordsvisor, levande musik och hela klabbet. När vi kom lades presenterna på ett bord. Där låg de kvar när festen upplöstes frampå småtimmarna och presenterna öppnades alltså inte under festen. Det var sisådär 40 personer på festen och det var cirka 15 presenter (de flesta var par och några var större kompisgrupper). Vi var flera som gett bort presenter med en personlig touch och hade sett fram mot minen när den öppnades och även kunnat kommentera den. Framåt kaffet började jag fundera och frågade värdinnan (=festföremålets fru) när presenterna skulle öppnas. Hon sa då att de skulle öppnas dagen därpå eftersom det skulle ta för lång tid och festen skulle tappa tempo. Så här efteråt är vår fundering är om det finns något rätt och fel i om presenter öppnas eller inte i samband med en fest. Och om valet att inte öppna i så fall ökar “kravet” att skicka personliga tackkort.

Svar: Det där presentöppnandet inför alla eller i ensamhet är ett evigt problem.

Det naturliga är att mottagaren öppnar varje gåva när den överräcks, framför givaren-givarna som då får tillfälle att se den spontant förtjusta minen (eller den behärskade förvåningen) och kan kommentera idén med gåvan eller vad som behöver sägas. Men dagens presentgivande vid bröllop i synnerhet och födelsedagar emellanåt förmodas bli utdraget och segt med den metoden, alltså öppnande genast. Gästerna står och väntar i en kö eller öppnandet sker i allas åsyn lite senare. Att kalaset "tappar tempo" är den moderna dödssynd som inte får förekomma.

Alltså sparas öppnandet till nästa dag. Och varför inte, egentligen? Det som missas är ju mottagarens uppsyn åsedd av givaren. Men den kan givaren säkert klara sig utan. Det andra som missas är vad alla andra har givit, och den nyfikenheten är ju lite småful så den är ingenting som ursäktar det öppna öppnandet.

Men den andra sidan av publikt presentöppnande är en annan och allvarligare: de som inte kunnat i meningen haft råd eller fantasi nog att ge något lika fint och roligt som övriga står där och är olyckliga. Ganska många mejl till min etikettlåda genom åren har handlat just om detta, att inte ha kunnat ge tillräckligt "fint" och samtidigt tvingats se andras och kanske i värsta fall mottagarens, min när den icke i andras ögon tillräckligt fantastiska gåvan packats upp, typ "jamen titta här, en hemsydd duk, oj så fint, tack."

Nu verkar inte just detta ha varit en risk vid det tillfälle du beskriver, men det är alltså inte etikettsmässigt fel att inte öppna presenterna i allas närvaro. Att mottagaren ska skicka personliga handskrivna tackkort till alla givare oavsett hur öppnandet skett är självklart i den goda etikettvärlden, som föralldel inte alla vistas i.

Magdalena Ribbing