Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-21 09:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2012/06/09/maltidstack/

Fråga om hyfs och stil

Måltidstack?

Rätta artikel

Fråga: Som liten fick man lära sig att säga "tack för maten", när man lämnade bordet. Min mor tackar för maten, när hon reser sig, även om hon lagat den själv.

Inte något man gör utomlands, där jag bor. Nu, med vuxna halvsvenska barn, funderar jag på hur denna sed egentligen fungerar. Brukar förklara att det är egentligen Gud man tackar. (Tack gode gud för maten.)

Ska den som lagat maten - eller betalt den - också tacka? Denna fråga gäller naturligtvis endast familjemåltider.

Svar: Det finns två slags tack för maten: det ena är äldre tiders tänkesätt att mat och dryck är välsignelser för människorna och att man då tackar högre makter för att man har fått mat, det andra att man tackar den som bestått maten, som bekostat och tillrett den. Det tacket gäller arbetet med att ha lagat maten eller generositeten att ha betalat den, eller bådadera.

Vanligast i dag är det tack som ges till den som betalat och lagat maten. I formellare tacktal vid bjudningar ska enligt gammal etikett inte tackas i detalj för maten, alltså inte "tack för den härliga svampstuvningen och den läckra steken" utan tacket ska ges för samvaron, alltså "tack för denna härliga middag" underförstått med trevliga samtal, fin stämning - och god mat. Men det är som sagt gammaldags finess, vilken värdperson i nutid blir inte glad över gästernas beröm för - ja, den läckra steken kanske? Eller vad det nu är som är delikat.

I andra kulturer kan det ses som konstigt att gäster tackar för maten, det kan uppfattas som att den som tackar är så förvånad över att det bjöds god mat att han eller hon behöver utbrista i tack för denna överraskning.

Magdalena Ribbing