Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-10-01 18:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2012/10/09/matladefragor/

Fråga om hyfs och stil

Matlådefrågor?

Fråga: Jag arbetar på ett kontor där många av oss ofta har med sig egen matlåda och äter i en gemensam matsal där vi värmer våra matlådor. Mina arbetskamrater har en stark förkärlek att prata om, kommentera och diskutera varandras matlådor. Detta finner jag mycket obekvämt och har valt att stå utanför den diskussionen. Förutom att jag inte vill spilla min tid på lunchen till att höra hur de fått ihop sin gryta så har jag ingen lust att prata om mitt ”matliv” med dem. Jag har under de snart tre år som jag arbetat här aldrig ställt en enda fråga eller kommenterat någon annans mat i matsalen. Ändå har det inte gått upp för någon att jag inte har något intresse av att diskutera matlådor med dem, däremot får de gärna prata med varandra om detta dock utan att blanda in mig i sina diskussioner.

Jag vill få dem att förstå att jag varken vill prata om deras mat eller berätta någonting om vad som finns i min låda. Hur gör jag detta utan att göra dem obekväma eller sårade? Och har människor verkligen så svårt att tolka andra människor att det inte gått upp för någon att jag inte har något intresse i deras diskussioner? Jag sitter för det mesta och läser tidningen i mitt eget hörn när vi har lunch.

Svar: Många människor har en alltför svag känsla för vad andra inte vill diskutera. De trampar på oavsett alla signaler om "det här vill jag inte prata om" - och ditt problem med matlådornas innehåll är du inte ensam om. Många bekymrade mejl till mig har handlat om precis detta att andra har kommenterat och diskuterat ens matlådemat. Men det är totalt fel att diskutera eller fråga om andras mat annat än möjligen någon gång i positiva ordalag exempelvis "vilken god doft, är det koriander?" men inte mer detaljerat och inte ständigt upprepat utan som en enstaka företeelse.

Det blir förstås en annan sak om alla matlådeätarna är engagerade gourmeter eller matentusiaster. Om alla verkligen vill prata om sin och varandras mat är det något som man får acceptera att de gör. Men du har ju tydligt valt att inte fråga om andras mat och inte redogöra för din mat och efter kort tid borde detta ha gått upp för dina kolleger.

Alltså: ofrågande och ovilliga personer ska inte behöva medverka i matlådesamtalet. Så säg nästa gång du får en fråga om din matlåda "jag vet inte riktigt vad det är, jag är så ointresserad av mat".

Det bör ju ändå få till följd att alla förstår att du inte vill prata om din eller andras mat.

Magdalena Ribbing