Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-14 22:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2012/11/20/samtalstystnad/

Fråga om hyfs och stil

Samtalstystnad?

Fråga: Angående att komma i tid, Etikettspalten den 10 november, har jag i samma ämne, respekt för medmänniskor i största allmänhet, en liknande (?) frågeställning. Många personer använder en tystnad och/eller ett uteblivande utan besked som ett s.k. "svar" respektive "acceptabelt agerande" eftersom omgivningen förväntas "förstå den fina vinken". Personligen har jag principiellt svårt för detta beteende, ty det intryck jag får är att jag har att göra med en person som inte kan/vill/vågar stå för sin åsikt respektive sitt agerande. En tystnad/uteblivande som ett s.k. "svar" är mycket bekvämt för den som använder det (man behöver ju inte göra någonting); men det är också mycket egoistiskt gentemot omgivningen eftersom det kan (ofta nog) ställa till oro, osäkerhet och bekymmer för andra. Så vad kan man göra när man möts av sådan tystnad istället för svar?

Svar: Att bara låta orden utebli som något slags markering av att man inte gillar det som sägs, eller vill visa att man är oändligt överlägsen detta, är ett otyg som förekommer emellanåt. Det brukar förenas med en amper blick, på nivån huta åt husdjuren, alltså något som man inte gör, framförallt inte till medmänniskor.

Den som råkar ut för en annans så kallade talande tystnad kan gärna milt leende upprepa sin fråga, eller sin uppfattning, som förmodligen ingår i ett pågående samtal.

Som du skriver, att vara (aktivt) tyst skapar obehag hos övriga.

Att det finns lägen när en tystnad är rätt metod att bemöta gräsliga åsikter är en annan sak, inte det du avser med din fråga som jag tolkar den.

Magdalena Ribbing