Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-14 08:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2012/11/29/krasenhetsgrans/

Fråga om hyfs och stil

Kräsenhetsgräns?

Fråga: Är själv uppfostrad med och av den åsikten att när man bjuds till bords så äter tackar man och tar emot och äter av det som finns. Anser det artigt och vettigt hyfs att smaka, men nödvändigtvis inte lika mycket, av allt. Det stör mig då gäster, barn som vuxna! anser sig ha rätt att bara äta vissa delar, medan annat ratas av en välkomponerad måltid som jag lagt tid, arbete och pengar på.

Mina barn får lära sig att det som serveras, det äter vi och sen tackar vi för maten. Det funkar bra för oss och är helt accepterat inom familjen men det känns då mycket sorgligt när gäster och besökare, väljer ut vissa delar och äter enbart dem, inte sällan de dyraste eller klagar och högt talar om att det eller det äter de inte, med referens till någon diet (ej medicinskt!), eller helt enkelt det och det tycker jag inte om.

Vi är ganska många i familjen och för att det ska funka så behöver man ta lagom av allt.

Jag vet inte om det är jag, som trots ganska låg ålder, har alltför förlegade värderingar, att mat, matlagning och att få sitta ner till dukat bord inte är något man kan ta för givet. Resultatet blir helt enkelt att jag lär mig vilka det gäller och undviker att bjuda dem, de får äta hemma hos sig själva. Kvarstår problemet med närstående som envisas med att se vissa matvaror som gift, rata dem, peta undan dem och helt enkelt föregå med vad jag anser mycket dåligt exempel för barnen. Kan jag säga något i stil med "här hos oss är det viktigt att smaka lite av varje" "Det är jättebra om du tar lagom så räcker det åt alla" osv.

Eller bör jag välja mellan att antingen hålla god min eller inte bjuda dem till bords när de är hemma hos oss? Jag får ibland god lust att be dem handla och laga sin mat själva om det inte duger. Vilket jag naturligtvis inte gör.

Svar: Ja du, det är som vanligt ett självupptagenhetssyndrom, detta att ta sig rätten att klaga på, rata, vraka och kritisera det som bjuds. Man kan ha allergier eller intolerans mot vissa födoämnen, men det ursäktar inte kritiserande och vrakandet, som enbart är pinsamt och rejält ouppfostrat. Ingen måste tycka om all mat, men ingen måste heller klaga på maten, det går bra att göra det tyst inom sig. Man tar inte av det man inte tål, men kompenserar inte genom att fylla tallriken med annat som ska räcka i samma mån till alla.

Men du kan knappast säga till dina gäster att de måste smaka på allt, eller inte ta mer än att det räcker till alla. Har de inte fått lära sig detta är det knappast någon idé att du säger till dem när de är gäster hos dig.

Det enda jag kan föreslå dig är att du gör portionstallrikar, lika för alla. Då får du en del tallrikar med viss mat kvarlämnad, men kanske hellre det än detta petande och klagande. Och säger dina gäster "jag kan inte äta det här, finns det något annat?" så svarar du soligt "nej tyvärr, det här är vad som bjuds".

Man kan alltid ställa fram hårt bröd, och hänvisa kritiska drullgäster till den läckerheten – som det ju faktiskt är.

Magdalena Ribbing