Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 00:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2013/08/17/stadningsovergrepp/

Fråga om hyfs och stil

Städningsövergrepp?

Fråga: Jag hade sedan länge en resa inbokad.  Så hörde min svärson av sig och frågade om de fick bo här någon vecka, de var bjudna på fest den tiden och bor långt härifrån. Självklart tyckte jag, flyttade ur stora sovrummet. Inrättade mig i gästrummet, tog med mig privata saker dit. Trodde ingen skulle dit in, här finns ett stort kök, vardagsrum och badrum förstås. Jag köpte kattsand och gjorde i ordning två kattlådor - de kom med två katter. Köpte också stapelvaror och ingredienser till en första, enklare måltid.

Efter några dagar fick jag ett sms: "Hej svärmor, är det okej att jag slänger lite tidningar och reklamblad?" Jag visste att det låg ett dussin dagstidningar i kökssoffan. Reklam nej tack - har jag haft på brevlådan sedan många år, förstod inte vad han menade med reklamblad. Svarade att det gick bra, bara han inte slängde några kärleksbrev...

När jag kom hem var mitt hem länsat på nästan allt tryckt material som inte är böcker! Förteckningar över närmaste släkt från generationerna före min med födelsedatum, dödsdatum, bostadsort och yrke. I samma bruna kuvert låg farmors dödsannons - hon avled 1914. Ett tjugotal dikter jag skrev när jag mött min första kärlek, och hur det kändes när det tog slut, och andra om hur tuff jag blev efter det. Ett vänligt, uppmuntrande recensionsutlåtande om dikterna. Allt detta låg i en tidskriftssamlare. Klassfoton från realskolan plus foton från återträff, klassfoton från gymnasiet är också borta. Mycket, mycket mer var slängt; alla program för kommande höst i de föreningar jag är med i, telefonkataloger, tidskrifter om släktforskning, koloniträdgård, miljö etc etc. Jag markerade på Facebook att jag saknade en hel del när jag kom hem. Min dotter svarade att de skulle skicka nyckeln.

Det slutade med att svärsonen sade upp bekantskapen - jag är otacksam tycker han, eftersom han anser att han har hjälpt mig! Jag hade varit mer tacksam och tyckt det varit mer normalt om han tömt soppåsen med blöjor, fiskrens etc. Den stank rejält när jag kom hem nästan en vecka sedan de rest...  Min dotter försvarar honom: "Han lade ner många timmars jobb för att hjälpa dig... Många kassar bar vi iväg! Vi vill ju att du ska flytta till vår stad (i andra änden av landet).  Genom att vi komprimerar ditt bohag kan jag hyra en mindre lastbil och köra en vända. Det blir billigast för dig!"

Jag har inte bestämt om jag ska flytta, inte fått någon bostad i deras stad. Säljer jag nuvarande bostad och fritidshus kan jag betala ett riktigt flyttlass.

Och jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att svärsonen skulle ge sig in för att röja i det lilla rummet dit jag temporärt hade flyttat!  Ett kärleksbrev jag fått ett par veckor tidigare var borta! Var det rätt av svärsonen att städa bort mina papper?

Svar: Milde tid vilken hänsynslös svärson du har!

Men vad gjorde din dotter? Lät sin man hålla på som han tyckte med dina saker utan att göra något åt det?

Det du beskriver är eller gränsar till egenmäktigt förfarande, såvitt jag förstår, och sådant är straffbart. Du har givit tillstånd till att din svärson fick slänga "lite tidningar och (obefintliga) reklamblad" - inte till att rota i dina papper och kasta det han i sin bedrövliga självupptagenhet fann ointressant. Naturligtvis tycker inte han att det är viktigt med dina släktpapper. Och dina dikter, dina foton, dina föreningar, din kolonilott angår ju inte honom, han har ingen nytta av dem. Jag anser att din svärson har betett sig oförlåtligt.

Nu har jag ju bara din version av vad som hänt, men stämmer det så borde din dotter tveklöst ha hindrat sin mans gräsliga fasoner som riktades mot dig.

Hjälpsamt? Nej minsann! Hjälpsamt hade det varit om din svärson och din dotter, vid ett tillfälle när de besökte dig, hade frågat om du ville ha deras hjälp med att städa bland dina papper, som du bestämmer över, inte de.

Fy sjutton, vilket dåligt beteende de nu har visat. Oavsett om din svärson och din dotter anser att du har för mycket av det de kallar skräp så är du inte omyndigförklarad utan bestämmer själv över dina ägodelar och dina papper. Att skylla på mindre flyttlass är enbart löjligt.

Nej, du borde inte vara tacksam. Du kan säga ifrån mycket tydligt att din svärson och din dotter har begått ett svårt övergrepp på din integritet och dina ägodelar. Egentligen, och detta skriver jag för att jag blir så arg över det du beskriver, borde du sälja ditt fritidshus genast, sälja det du äger som du inte behöver personligen, och ge dig ut på lyxkryssningar för pengarna. Lev upp det du kan omsätta och inte bryr dig om!

Varför skulle du flytta till deras stad? För att de ska få bestämma ännu mer vad du kan tillåtas ha i ditt hem? Ska du vara barnpassningshjälp?

Bo där du själv vill, fråga inte vad din svärson och dotter anser om ditt boende. Och släpp inte in dem igen i ditt hem utan att bevaka vad de gör där. Trist för din relation till din dotter och barnbarn men du ska inte stå ut med att bli överkörd igen. Får du en uppriktig ursäkt så kan du överväga att fortsätta kontakten. Men du ska inte föreslå denna ursäkt, den ska sannerligen komma spontant från deras hjärta.

Magdalena Ribbing