Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-19 04:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2013/08/31/onskebarnfraga/

Fråga om hyfs och stil

Önskebarnfråga?

Rätta artikel

Fråga: Jag är lycklig och stolt mamma till två underbara pojkar, en på två och ett halvt år och en på snart fyra månader. Jag älskar mina killar så mycket att jag känner det som att jag nästan spricker av kärlek.

När jag och min man fick vår andra son fick vi, istället för gratulationer, kommentarer om att det är synd om oss som inte fick en flicka den här gången. Och detta från nära anhöriga. Jag har även fått frågan om jag är besviken för att det inte blev en dotter "den här gången heller". Anhöriga, och även vänner, försöker också "trösta" oss genom att säga att det "säkert blir en tös nästa gång." Jag har tålmodigt förklarat att vi älskar våra pojkar och absolut inte varken saknar eller längtar efter en tjej. Har även sagt att om vi bestämmer oss för att försöka bli gravid igen så gör vi inte det för att försöka få en flicka, utan för att få ett barn till. Men det verkar inte omgivningen kunna ta in.

Jag har fått två friska, vackra pojkar och har i nuläget inga planer på fler barn. Så hur gör jag för att bemöta dessa drulliga kommentarer? Nästa gång någon spottar ur sig en så’n klumpig groda vill jag få personen att förstå att det inte är okej.

Svar: Ojojoj, dessa dumma människor! Som tror att de har rätt att ha synpunkter av det här slaget – totalt fel, superdrulligt, ohövligt och riktigt korkat. När dina söner börjar förstå vad dessa vuxna föredömen säger måste de rimligen undra om det är något fel begånget. Och det är det, av dessa obehagliga vuxna.

Titta kallt på dem och säg ungefär "vi har fått våra önskebarn, okej?" Dina nära anhöriga och de som anser sig ha rätt att lägga sig i om du vill ha fler barn eller inte kan du lugnt säga till lite hårdare exempelvis "det var faktiskt riktigt dumt sagt av dig."

Det här säger jag av egen erfarenhet, jag är en av fyra systrar utan någon bror, och vi fyra fick höra hela vår uppväxt av vuxna utanför familjen att det var synd om våra föräldrar och om oss systrar att inte en av oss var en pojke. Våra föräldrar var stenhårda mot sådana enfaldiga kommentarer, vi fyra kände alltid att vi var precis vad våra föräldrar hade önskat sig.

Magdalena Ribbing