Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-08 18:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2013/12/31/insamlingstvang/

Fråga om hyfs och stil

Insamlingstvång?

Fråga: Det är så att en av mina kollegor skall gifta sig snart, ett mindre bröllop med endast de närmast anhöriga. Men hans mamma (som jag aldrig träffat tidigare) sökte upp mig i mitt hem och sa att hon startat ett konto till brudparet. Hon gav mig kontonumret och sa att jag kunde väl vara ansvarig över insamlingen från oss alla på jobbet till brudparet. Sedan skulle hon vidare och försöka få tag i någon på min kollegas sambos arbetsplats. Jag blev så paff att jag bara nickade.

Gör man verkligen såhär? Ingen av oss på jobbet är ju bjudna. Vi kollegor brukar inte uppvakta varandra på detta sätt (undantaget 50-års present). Hur ska jag göra? Hittills har jag låtsats att det är min ide att vi ska samla in pengar.

Svar: Ojojoj! Förhoppningsvis har inte brudgummen själv hittat på att hans mor ska tigga pengar. Ack, dessa brudparsmödrar (kan någon tänka sig en pappa som gör samma sak?) som vill så väl och tycker sig ha de mest märkvärdiga rättigheter! Fasligt pinsamt är det hur som helst och det är hyggligt av dig att samla in pengar, men du hade också kunnat säga till brudgummens beskäftiga mor att på er arbetsplatsen har ni inte bröllopsinsamlingar. Nu kom du inte på att säga det, och det blir väl en hopsamlad liten slant, och så får det vara bra så.

Men naturligtvis är det helt åt skogen att det alls har blivit en insamling. Om du vill kan du lämna tillbaka de insamlade pengarna och säga att det var ett misstag. Men känns det dumt, så låt brudparet få pengarna och glöm alltihop därefter.

Magdalena Ribbing