Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-17 14:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2014/03/21/krammotstand/

Fråga om hyfs och stil

Krammotstånd?

Fråga: Hur ska man slippa krama dom man hälsar på? Nu ska ju alla kramas även om man inte känner dom. Vad kan man göra utan att göra sig till ovän med dom?

Svar: Frågan om kramar återkommer ofta, alltid från de som inte vill bli kramade. Intressant nog kommer sällan frågor om när och hur mycket man kan krama dem man möter.

Ett läsartips kom häromdagen: ”Jag låter mig ogärna bli kramad av vem som helst, särskilt inte män. Jag kom på ett sätt som verkligen fungerar, på män i alla fall. När jag riskerar en kram slänger jag raskt fram min högra hand och lägger den vänligt på den andra personens axel, alternativt dunkar lite glatt på hans axel, som erkännande att det är trevligt att ses, och yttrar något lämpligt. Reaktionen är så gott som alltid positiv, för jag gör det på ett trevligt och hjärtligt sätt. Det har aldrig hänt att personen i fråga insisterar på att kramas efter denna hälsningsceremoni, och stämningen är fortsatt god.”

Ett bra förslag, om man klarar att göra det. Jag har ibland föreslagit kvinnor att använda en handväska i vass kuvertmodell och hålla den under vänster arm så att den bildar en liten spets mot de som vill kramas – det är svårt att forcera ett sådant ”vapen” och handskakningen blir då enda utvägen.

Kramandet är en ganska svensk företeelse, i många kulturer hälsar man på varandra med en eller flera kindkyssar, som är mindre påträngande än kramandet eftersom den sortens kyss ska vara en luftlätt pust intill den andras kind, inte en smällpuss smack på.

Kramandet däremot blir av naturliga skäl mer fysiskt närgånget och passar inte alla. Man kan avböja kramar med att säga ”jag hälsar så här” och demonstrativt hålla fram höger hand, men det måste sägas och göras mycket vänligt för att inte bli sårande.

Bäst är att hälsningen är den traditionella till dess att man vet att en kram är välkommen. Ingen ska behöva bli fysiskt berörd mot sin vilja. Men det märker inte de som rutinmässigt vill kramas. Ibland måste kramovilliga stå ut med den vänlighet som nästan alltid finns i grunden för kramandet.

Magdalena Ribbing