Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-23 17:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2014/05/02/vuxenfasoner/

Fråga om hyfs och stil

Vuxenfasoner?

Fråga: Jag undrar hur man som barn/tonåring kan bemöta vuxna som beter sig ohyfsat. Att det är accepterat för vuxna att säga ifrån när barn och ungdomar inte kan uppföra sig verkar det ofta råda någon sorts allmän konsensus om, men jag vet inte riktigt hur jag som sextonåring ska göra när vuxna i min närhet är otrevliga och ohyfsade.

Det har till exempel hänt att jag är hemma hos kompisar, och råkar ut för att deras föräldrar säger otrevliga saker (ibland till varandra, och ibland till mig eller andra ungdomar). Jag är vegetarian, och träffar på både vuxna och tonåringar som har väldigt svårt att acceptera att detta är mitt beslut, utan verkar tycka att det är roligt att ifrågasätta mina matvanor. Om kompisars småsyskon säger otrevliga saker händer det att jag, en annan kompis eller en vuxen säger någonting i stil med "men du, det där var faktiskt inte så trevligt", vilket är helt accepterat. När det i stället är så att jag känner mig otrevligt och plumpt bemött av en vuxen är det svårare att säga någonting. Så, hur kan man som tonåring bete sig för att på ett så smidigt sätt som möjligt säga ifrån när man känner sig ohyfsat och otrevligt bemött av vuxna människor?

Svar: Detta beror på samhällets syn på barn och ungdomar som mindre kloka och kunniga än vuxna, vilket de ju också ofta är i en hel del avseenden - men inte alla. Som ung har man förstås mindre erfarenhet än den som är äldre, men det är inte samma sak som att en ung människa inte kan vara lika klok som en äldre.

Ändå: det du berättar om råkar också vuxna ut för från både jämnåriga och ännu äldre som tycker sig ha rätt att påpeka sådant som de finner fel eller mindre bra. Men alla har rätt att försvara sig och ingen behöver finna sig i sura kommentarer som någon fäller i kraft av sin ålder.

Det du vill komma tillrätta med är bristen på respekt för dig. Du har valt att vara vegetarian. Det är din ensak, du tackar nej till kött, och det ska inte kommenteras. Le milt mot den som tjatar om detta och säg "det är mitt fria val" eller "jag mår bäst utan kött" eller vad som passar dig att säga.

Att dina kompisars föräldrar säger otrevliga saker till varandra är bedrövligt, men inte något som du kan korrigera; och där är det din ungdom som hindrar dig, du kan inte säga till så mycket äldre personer "nej vet ni vad, sådant där är inte trevligt att höra" - vilket du kan säga till dina jämnåriga och till yngre. Där får du helt enkelt härda ut, och tycka lite synd om den kompis som har så obehärskade föräldrar.

Säger dessa föräldrar istället något otrevligt direkt till dig, vad det nu skulle vara, så är det en bra metod att säga ungefär "ursäkta, jag fattar inte vad du menar, kan du förklara." Den vuxna förstår då i bästa fall och backar eller förklarar. Är förklaringen lika dum så svarar du bara "jaha" och inget mer.

Ibland kan det vara maktutövning som äldre visar mot yngre, de griper en möjlighet att få vara mästrande men förväntar sig inte motstånd. Ibland tror de verkligen att de hjälper den yngre.

Längst kommer du med motfrågor. I vänlig ton förstås!

Magdalena Ribbing