Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-02 05:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2014/05/05/barntillatet/

Fråga om hyfs och stil

Barntillåtet?

Fråga: Jag har en fråga som irriterat mig mycket. Av min fadder har jag fått en liten metallskål klädd med sidentyg inuti. Skålen ska enligt henne vara från mitten av 1800-talet. Min fadder har i sin tur ärvt denna av en släkting. Den var i utmärkt skick ända tills jag hade besök av en mamma och hennes 1,5 åring. Mamman har uppfattningen att barn måste få se och röra på allting, och jag hann inte reagera. Det tog en sekund, sedan var tyget ituslitet av en knubbig barnhand. Jag tycker att talesättet “se men inte röra” är självklart både för barn och vuxna på besök hos andra, och har svårt att förstå denna attityd. Barn ska givetvis få möjlighet att undersöka saker, men det kan de göra hemma.

Svar: Ännu en av dessa tillåtande föräldrar, som i all välmening anser att deras barn ska få upptäcka världen så som de vill - naturligtvis jättebra, men inte om det sker på andras bekostnad. Du skulle ilsnabbt ha ryckt undan skålen, eller allra helst ha ställt undan den i förväg inför befarad förstörelse som ett så litet barn med en så fumlig förälder skulle kunna åstadkomma. Obs att det inte är barnets fel, förstås, utan enbart denna larvigt ”snälla” mammas.

Du kan knappast be om ersättning för den saboterade skålen. Däremot kan du inför ett eventuellt nytt besök ställa undan allt som kan demoleras av en nyfiken liten unge - och lägga skyddstyg på ömtåliga möbler osv. Alternativet är att du hela tiden håller ett öga på den lilla gästen och säger: ”Nej, nej, inte röra”, så snart det behövs. Men att ta bort allt ömtåligt är bättre.

Magdalena Ribbing