Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 09:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2014/05/12/radfrihet/

Fråga om hyfs och stil

Rådfrihet?

Fråga: Min snart tolv år gamla katt har efter en olycka nyss blivit opererad. Det räckte inte med en operation, så det blev en till. Det har naturligtvis kostat en del. Jag har varit dum nog att för mina arbetskamrater nämna vad operation nr 1 kostade och de har också med all önskvärd tydlighet låtit mig förstå att de tycker att jag är galen som satsar så mycket pengar på en ålderstigen katt. Jag har svarat att "folk sätter pengar på värre saker"- utan att vidare specificera mig. Jag tror att de menar jag har kastat pengarna i sjön. Jag har också fått rådet att låta avliva henne och ta en ny katt. Det är något som jag förvisso tänkt på, men inte ännu är beredd att göra. Jag har inga egna barn, så min katt är mitt barn. Jag lever annars ett ekonomiskt sparsamt liv och har faktiskt råd att satsa på min katt.

Jag finner mina arbetskamraters "omtanke" irriterande - om än förståelig. Jag har också på känn att om jag satsat motsvarande summa pengar på t ex en Södernresa hade det setts som betydligt "bättre" investerade pengar.

Så vad kan jag svara nästa gång denna dumsnälla fråga dyker upp? "Var det något mera?" eller något annat? Jag vill förstås helst svara på ett smidigt - men samtidigt tillräckligt bitskt sätt så att de förstår att de inte har med saken att göra.

Svar: Ja du, det är den trista beskäftighet som så många råkar ut för: andra vet bättre hur deras medmänniskor ska leva, och drar sig inte för att meddela detta. Eftersom både du och jag vet att dessa välmenande personer gör så av vänlighet och omtanke är det svårt att be dem dra åt skogen, förstås.

Men det går att säga på rimligt hövligt sätt något som får dem att begripa vad de faktiskt gör. Exempelvis med ett milt tonfall "jag inser att du inte förstår, men min katt är en levande varelse som jag inte tänker ta livet av". Eller "min katt är faktiskt av enormt stor betydelse för mig, det förstår du säkert". Eller "vi har alla vårt fria val att lägga pengar på sådant som andra tycker är onödigt, det har du också". Eller "tack för din omtanke, jag klarar min ekonomi ganska bra själv".

Eller om du blir tillräckligt arg över en brutal kommentar: "jag lovar att jag ska fråga dig om jag behöver ditt råd om min katt".

Magdalena Ribbing