Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-04 06:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2014/05/23/yrkeskritik/

Fråga om hyfs och stil

Yrkeskritik?

Fråga: Jag har ett yrke som många personer någon gång har träffat andra i och har en åsikt om. Ofta vill dessa personer - både vänner och mer perifera bekanta - berätta för mig hur illa bemötta eller felbehandlade de har blivit av den yrkesgrupp jag tillhör.

Många kräver även förklaringar av mig kring varför andra individer inom mitt skrå har gjort som man gjort. Jag brukar lyssna och nicka och sedan inte säga så mycket mer. Inombords blir jag dock både upprörd och irriterad.

Självklart är det tråkigt att mina medmänniskor känner sig illa bemötta av andra personer inom min yrkeskategori, men varför ska jag behöva stå till svars för det? Om jag möter en person i en situation utanför arbetsplatsen som exempelvis jobbar på bank, inte kommer jag att raljera för denne över hur många inkompetenta/långsamma/arroganta banktjänstemän jag mött genom livet.

Jag tycker att det känns som ett oartigt sätt att föra en konversation på. Vad kan jag säga till de personer som inför mig vill ösa ur sig negativa erfarenheter av min yrkesgrupp? Jag vill ärligt inte höra - men ju heller inte såra eller uppröra ytterligare.

Svar: Som gammal reporter vet jag precis vad du menar – de flesta med yrken som direkt berör andra har råkat ut för det du beskriver. Vårdpersonal, lärare, mediapersoner, hantverkare, frisörer, bussförare, affärsanställda och många fler får ta ansvar för vad någon annan eller några andra har gjort.

Det är ganska obegåvat att skuldbelägga någon som har samma yrke som den de har blivit illa bemötta av. De som gör så försöker inte ens begripa att vårdpersonalen inte kan hjälpa att deras företag kräver mer än vad som rimligt eller ens möjligt, att lärarna har sin av myndigheterna fastställda läroplan att följa och så vidare.

Naturligtvis finns personer som inte gör vad de ska på sitt jobb, men de är färre än de som sliter för att fullfölja förväntningar och krav. Oavsett allt annat ska ingen behöva stå vid skampålen för någon kollegas misstag.

Du kan inte hindra att några tillåter sig korkade attacker mot dig för andras misslyckanden i ditt yrke. Men du kan vänligt svara "oj då, och vad tänker du att jag ska göra åt detta?"

Eller "låter som om du har haft otur, men inte något jag kan ändra” och så lägger du snabbt till något helt annat, som ”förresten, såg du den där TV-serien xxx".

Eller "uppriktigt sagt, jag har ingenting att göra med det du har varit med om, det måste du förstå".

Om inget annat hjälper och klagaren bara fortsätter, säg till slut något bisarrt, ta till mitt favoritbortpratande ”Nämen titta, står det en älg utanför fönstret?”

Det gör det inte. Men det hejdar pågående trakasserier en kort stund och då utnyttjar man det ögonblicket till helt andra samtalsämnen.

Magdalena Ribbing