Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-26 06:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2014/05/30/gastansvar/

Fråga om hyfs och stil

Gästansvar?

Fråga: Är det okej att sitta tyst vid en bjudning?

Alltför många gånger ser jag människor som förvisso kan etikettsreglerna men som fullständigt struntar i att bjuda på sig själva när de är bjudna till middag eller fest.

Att tacka ja till en inbjudan för att låta sig roas av andras konversation och anekdoter medan man själv sitter knäpptyst och äter sig mätt, är enligt min mening värre än den som råkar bryta några etikettsregler, men skapar en fin kväll för alla genom att underhålla på ett trevligt sätt. Jag menar att man som gäst inte bara skall följa gängse etikett, utan att man även har en skyldighet att hjälpa värden/värdinnan att skapa en lyckad tillställning. Vad gäller egentligen?

Svar: Du resonerar helt rätt enligt vad som anses vara väluppfostrat och normal hyfs. Åkommor som social fobi eller svår/sjuklig blyghet ska respekteras av omgivningen som då bör säga några vänliga ord till den drabbade personen men inte förvänta sig eller kräva svar.

Men de personer du beskriver verkar inte ha sociala fobier. Istället förefaller de ointresserade av andra än sig själva, och där går gränsen för vad en gäst kan tillåta sig.

När man tackar ja till en bjudning av något slag gör man ett åtagande jämställt med det som ligger i själva inbjudan. En inbjudan innebär att inbjudaren ska ge gästen det bästa huset förmår, som det heter, och skapa en så trevligt tillställning som möjligt. Gästens åtagande med sitt ja tack är att infinna sig i tid, klädd ungefär enligt inbjudarens eventuella önskemål (klädkod) och, inte minst viktigt, att medverka i den gemenskap som är syftet med varje bjudning.

Maten på ett kalas är viktig men inte huvudsaken med en bjudning – vilket däremot gemenskapen är.

Den gäst som kommer till en tillställning och är på dåligt humör utan att anstränga sig att ta sig ur detta sinnestillstånd är en dålig gäst. Den gäst som inte vill medverka till samtalet är en tråkig gäst. Den gäst som hellre än att svara på tilltal ägnar sig åt den goda maten är en ohyfsad gäst. Den gäst som efter måltiden slår sig ner och väntar på att andra ska ta hand om samtalet är en självupptagen gäst. Sådana gäster som i dessa exempel har missuppfattat bjudningen som något slags cirkus för just deras skull. För att vara drastisk, vet de om detta så bör de överväga att tacka nej.

Om igen: sjuklig blyghet är en sak som ska visas tolerans, men ointresse och lättja är uselt gästskap. Det är inte oöverkomligt svårt för en normalt fungerande människa att svara på tilltal, att ge ifrån sig några vänliga ord till andra, att lyssna aktivt, att intressera sig för övriga.

Magdalena Ribbing