Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-07-31 08:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2014/06/10/middagstid/

ETIKETTFRÅGAN

Middagstid?

Fråga: Jag var på en bjudning en vardagskväll hos en god vän som bor utanför stan, och hade i sista stund fått låna en bil för att ta mig dit, därför min egen bil jag planerat att använda, inte blivit klar på verkstaden. Det var några andra gäster som skulle få skjuts av mig också. Vi var bjudna till klockan sex och halv tio sa jag till värden att jag behövde röra på mig för att köra tillbaka till stan, och lämna tillbaka bilen innan det blev för sent. Han blev helt enkelt tvärsur, och började gräla på mig.

Måste man stanna längre än tre och en halv timme på en middag?
Kan man som värd skälla ut sina gäster när dessa vill gå hem?
Vad skulle jag ha gjort när han började gräla på mig?

Svar: Trist värd. Han har inte fattat mycket av gästfrihet och hyfsat beteende. Man kan förstå om värden hade planerat en lång afton med nattsmörgås och midnattspromenad/bad, men det skulle han i så fall ha upplyst gästerna om i förväg, för deras planerings skull. En vanlig vardag kan man inte vänta sig att gästerna ska stanna längre än ett par timmar. Många ska arbeta dagen därpå, eller plugga och behöver sin sömn. I officiella sammanhang, som föralldel inte är jämförbara med privata, går gästerna hem efter omkring tre timmar. Även om middagen börjar vid åttatiden stannar man sällan över midnatt.

Nu blev din värd ledsen över att du och de medgäster som du skjutsade lämnade kalaset efter tre och en halv timme. Tråkigt i och för sig, men absolut ingenting som han skulle ha markerat på det sätt du beskriver. Han kunde ha sagt ”tråkigt, kan du inte stanna en liten stund till? ” och om du då sade ”tyvärr inte” så skulle han inte ha insisterat. Och att börja bråka och gräla och visa hur sur han blev är direkt dålig stil. Du svarade väl inte på grälandet, antar jag, och det var i så fall rätt gjort av dig. Så det du kunde ha gjort, och kanske gjorde, var bara att säga detta ”tyvärr” och köra hem.
Men jag förmodar att du tänker efter innan du tackar ja till denne värd en gång till.

Magdalena Ribbing