Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-24 19:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2014/06/26/hussehyfs/

Fråga om hyfs och stil

Hussehyfs?

Fråga: Jag tycker om hundar men har funderat över om det finns någon etikett för hundägare, eller om jag själv är överkänslig? Vid flera tillfällen har jag råkat ut för att en hund har kissat på min cykel. Har också sett hur hundar tillåts kissa på bildäck och precis vid ingången till en fastighet.

Det är inte tillåtet att människor urinerar på allmän plats. Hundar tillåts kissa utomhus på husfasader, lyktstolpar mm i stadsmiljö eftersom det inte finns några alternativ. Men var går gränsen? Finns det några grundregler för hur en hundägare bör bete sig när de rastar sin hund?

Svar: Hussar och mattar har ibland svårt för att inte se sina husdjur som familjemedlemmar, om än pälsigare. Frågan om husse- och mattehyfs var uppe i spalten i januari och åstadkom fler än etthundratjugo kommentarer av varierande art – somliga för hundars frihet att bete sig enligt sin natur, andra för hundägares skyldighet att inte låta sina djur bete sig enligt sin natur. Men det du skriver om var hussar och mattar tillåter sina djur att kissa och bajsa har inte tagits upp tidigare.

Kanske är det dags för en energisk folkrörelse med syfte att ge husdjursägare instruktioner om vad andra förväntar sig – som att inte låta djuren kissa i portar, på fasader eller hus överhuvudtaget utan hålla sig till de delar av omgivningen där urinen inte skadar. Hundkiss liksom annan urin förstör både sten- och träfasader.

Att låta hunden kissa på cyklar eller bildäck är bedrövligt och äckligt utöver att det saboterar cykelhjul och bildäck. Förmodligen kan det räknas till skadegörelse.

Samma sak med hundbajset som, oavsett vad vissa hundägare verkar tror, är föga charmerande tillskott på trottoarer, i parker, rabatter och sandlådor. Visserligen har allt fler förstånd att ta upp efter sitt husdjur men alla har vi sett hussar och mattar drömskt frånvänt titta åt andra hållet medan deras gulliga husdjur tömmer sin tarm på gräsmattan, trottoaren, vid parkbänken. Man kan i så fall säga i relativt vänlig ton till husse-matte ”du glömde att ta upp efter din hund”, utan förvänta sig en ursäkt och ett bajsupptagande. Däremot kan det ha effekt med ihärdighet – varje gång man ser en hund kissande på cykel, bildäck, mot en port eller fasaden till ett hus (särskilt om man är ägare eller delägare i det) ska man påpeka för hundägaren/koppelhållaren att det är förstörande verksamhet och kan behöva ersättas ekonomiskt.

Någon sådan kommer man inte att få, men i bästa fall väcks en eftertanke.

Magdalena Ribbing