Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-07 01:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2015/01/14/9759/

Fråga om hyfs och stil

Sällskapsviskare?

Fråga: Vi är fyra par och goda vänner som brukar ses och äta middag tillsammans. Vi trivs tillsammans och har roligt men något jag reagerar på är att ett av paren då och då sitter och viskar med varandra när vi är i sällskap och vid bordet när vi äter middag. Jag tycker det känns så otroligt otrevligt och blir lika upprörd inom mig varje gång. Jag tänker att om det är något som inte går att prata om högt borde det vänta tills man är ensamma.

Jag har dock inte vågat säga till dom vad jag tycker eftersom jag vet att kritik är känsligt och riskerar att blossa upp till en längre konflikt. Överreagerar jag? Bör jag säga ifrån och hur gör jag det isåfall?

Svar: Det är ytterligt ohövligt att i ett sällskap ha en egen kommunikation som utesluter övriga, som att placera sig i eget rum med förbjudet tillträde för övriga.

Har man något man vill säga till en person i ett sällskap utan att någon annan ska kunna höra det måste man vänta till dess att det blir ett tillfälle där privatpratet inte noteras. Det ska inte finnas ens skuggan av en misstanke att de två viskar något ofördelaktigt om någon av er närvarande.

Vill du få ett ordentligt slut på det trista sällskapsviskandet behöver du komma överens med övriga - undantaget viskarna själva - i förväg, om att nästa gång detta inträffar tvärtystnar ni övriga till dess att viskandet har upphört. Viskarna kommer säkert att se förvånade ut, eller fråga vad som händer, och då kan du eller någon annan vänligt säga ”vi väntar bara på att ni också ska kunna vara med i samtalet”. Ni andra måste ge viskarna möjlighet att lugnt upphöra med detta som de kanske inte alls har insett uppfattas som så otrevligt. Tänk om de talar om morgondagens barnhämtning och inte vill störa er andra med dylika trivialiteter? Ge dem den förståelsen, och hoppas på att de tar emot den.

Men du har helt rätt i att det finns en stor risk för att den kritik, som det ju blir, istället kan tas mycket illa upp. Kanske viskarna blir sårade och avstår från fortsatt umgänge. Så allra bäst vore nog ändå att strunta i att de beter sig så klumpigt. Låt dem viska på medan ni andra pratar med varandra. Försök tro att de bara utbyter vänligheter om er.

Magdalena Ribbing